Julafton i korthet

Micke håller i julfina Sigge så jag ska kunna fotografera men han är inte riktigt stilla ändå :)

Essi är väääldigt nyfiken på vovven


Alla utom barnen och jag på julaftonskvällen

Men här sitter barnen stilla en stund i alla fall

Jag har då aldrig sett så många julklappar i hela mitt liv!

Vi fick vada fram för att komma till bordet.

SLUT

Framtidens Idol-deltagare

Titta och lyssna på Minna. Hör ni vilken låt hon diggar stenhårt till på You Tube?

GOD JUL

Då var det dags igen. Här är lugnt och det känns ganska bra ändå med jul. Det värsta som kan hända är väl att Essi välter granen :)

Mirakel

Titta noga på den här bilden. Den är tagen på våren 1993. Två trollungar. Den lille är min son. Den stora är min före detta sambo, Jimmys, dotter Martina. Hon var två månader när jag såg henne första gången. Sista gången jag träffade henne var kanske när den här bilden togs. Idag är hon min nya kollega på jobbet. Kan ni fatta?? Denna lilla trollunge är 21 år gammal, sambo och undersköterska. Visst är livet ett mirakel! Så kul det var att träffa henne igen. Här gick jag till jobbet i morse och hade ingen aning om vad som väntade. Vi stod där bredvid varandra och jag gav rapport. Efteråt hann jag bara säga: Är du? Och hon svarade ja. Sen berättade hon att jag sagt till henne, när hon var liten, att vi åt glödlampor i skolan. Då trodde hon på mig men inte nu. Men det är helt sant :)

Välkommen tillbaka i mitt liv Martina, jag har saknat dig!

Blod, svett och tårar

I september berättade jag här på bloggen att jag börjat med löpning. Efter det hann jag med två rejäla förkylningar som satte käppar i hjulet för mig. Men nu kan jag stolt konstatera att jag har över 30 löparpass bakom mig och kan springa 30 minuter i sträck. Det är cirka 5 kilometer. Häromdagen sprang jag hem från jobbet. Fan vad jag är stolt över mig själv! Det får jag väl vara?

Det handlar om oss

Jag vill skapa debatt. Alla är kanske inte överens med mig, men jag var där och jag kan bara inte tycka att det var helt okej. Det fanns ingen annan lösning just då men det borde ha funnits det. Och om jag inte talar om det kommer det aldrig någonsin att ske en förändring.

http://www.expressen.se/nyheter/1.950842/vaggarna-var-kala

Förtydligande: Jag är mycket tacksam över den vård och all den hjälp vi har fått. Om inte hade inte sonen mått så pass bra som han gör idag. Men jag behöver inte vara nöjd med alla led i vårdkedjan.