Det bidde ingen Britney!

Det bidde en Elton :(

Gissa vilken bild som är jag och vilken som är Elton..

Nåja, tur att det är vinter så man kan ha mössa tills det växer ut igen.

I morgon!

Ja, då ska jag till frissan och göra något drastiskt med mitt hår. Enkom av den anledning att jag fyllt 40 år.(Krisreaktion). Det ska bli kul. Men kanske, kanske, kanske ligger jag hemma med feber på tisdag morgon..och jag då rakt inte arbeta med feber. Eller så konverterar jag till islam i morgon och börjar bära huvudduk. Eller så gör jag en Britney. Man vet aldrig med mig.

Jag är helt tagen

Jag är helt matt. Vi får aldrig glömma. 11 september. Det här är något av det mest skrämmande jag sett. Ta dig tid.

Hej och välkomna till mobbingsidan!

Här mobbar vi alla som heter Anna-Eva och/eller är lata, förvirrade MEN glada. Helst skall de ha dålig kondition också. Så varsågoda, mobba på bara!!!!

Vargavinter!!!

Snö och kallt i skåneland. Men jag är som alltid välklädd och förberedd!

Såhär ser det ut på gatan här hemma. I morse var alla bussar inställda och Togge fick gå till jobbet. Jag själv var ledig dock :)

Se här så insnöade vi är!

Förlåt syrran!

Jag höll på att skratta på mig igår kväll på din bekostnad. Togge berättade att ni pratat lite på MSN och att du fått urinvägsinfektion igen. Jag var trött efter arbetsdagen och svarade:
" Usch då, nu igen, men hon är ju flegmatiker, det är vanligt hos dem"
Sen började jag fundera på vad jag sagt och började asgarva.

För er som inte vet:
I olika historiska perioder och i olika kulturer har man tagit sig an uppgiften att beskriva personlighetstyper. En av de mest kända typindelningarna är grekernas fyra temperament: koleriker, melankoliker, sangviniker och flegmatiker. Flegmatikern beskrivs som en person med långsam och grund reaktion, trög och liknöjd.

Det var ju inte riktigt det jag ville ha sagt..

Det jag skulle förklara var ju att du är tetraplegiker. Förlåt :)

Grattis Hilding!

Du har namnsdag idag. Men var håller du hus? Janos och Frasse saknar dig!
Check this out! Obs! Uppdaterad version!!!!

Dokumentär: Min sista dag som 39-åring

Min allra sista dag som 39-åring började på Grand Hotell i Kristianstad. Vi hade sovit lite halvdåligt men livades upp av hotellfrukosten. Både Togge och jag är barnsligt förtjusta i hotellfrukostar. Därefter drog Togge ut mig på sightseeing. Bland annat gick vi till hans gamla studentboende på Lasarettboulevarden och kikade in. Kul. Sen skulle han visa mig sitt favoritfik men då gick vi vilse. Väl framme smakade det därför extra gott med nykokt kaffe och en jättegod fastlagsbulle. Togge däremot festade på den lokala bakelsen Killevipp. En mysko sak av maräng.

Efter lite shopping och vila var det dags för vår DTF-måltid i hotellets restaurang. Detta var alltså en måltid som ingick i priset på vår hotellweekend. Tyvärr var personalen ganska totalt inkompetent och det blev dessutom datastrul och överbokningar i matsalen så vi åt ganska snabbt. Vi fick till förätt ett par skivor parmaskinka, en tunn melonskiva och en klick pesto. Till varmrätt kycklingfilé med ostekt potatis, pulversås och noll grönsaker serverad på buffé. Vi flyttade därefter raskt till baren i stället där vi tog oss dessert. Jag åt kolasmakande brylé med vaniljglass och Togge åt sorbet. Till detta drack Togge Laphroigh och jag Kaffe Karlsson. Inte precis nån bra kombination och vi fick vänta läääänge innan personalen hade tid att servera allt. Men vi var rätt nöjda ändå och på glatt humör. Sen pausade vi på rummet och såg på Melodifestivalen.

Sedan bestämde sig den fortfarande unga Anna-Eva för att gå på Grands Nattklubb. Den hade typ 4 barer och jag drack en drink i varje. Det var lagom skojsigt och jag försökte gå på herranas när jag blev nödig. Åt detta skrattade kristianstadsungdomarna gott.

Även Togge var på sitt skojsigaste humör.


Tillbaka på rummet. Läggdags.

Och här har jag hunnit fylla 40 år. Och jag känner mig inte gammal, bara KLOK.(Tack Samra)

Här är i alla fall jag och Togge på Lunds station. Trötta.

Hemma väntade blommor och choklad. Och en glad moder, son och katt.

Till födelsedagsmiddag åt vi rester av min fantastiska tävlings-Bolognese.

Tack för uppvaktningen!

Nu är jag hemma igen, pigg och utvilad och klok. Speciellt tack till Eva för blommorna, jag blev så rörd och glad. Rapport från Kristanstad kommer senare. HD ville skriva en artikel om mig i samband med årsdagen och den kan ni läsa här. Kram.

Då så

Nu lämnar jag snart staden och när jag kommer hem igen är jag ett år äldre. Det känns stort det här att fylla 40 år. Kram på er allihop!

Ehum..

Minns ni smöret jag bloggade om tidigare? Kan ni tänka er att det blivit en hel frukost av det nu! Det är ju förfärligt, jag som är så emot mutor. Men vad gör man inte..suck.

Grattis Timpa!

Idag fyller min bebis fjorton år. Herregud! Han har fått bio presentkort från Peter och Lotta, presentkort på JC från Ylva och Micke, kontanter från Sten och Christina, kalsonger från mor och Togge samt en bankbok med pengar från mig, Togge och mormor. Från Hulda blev det chips och coca-cola samt parfym. I kväll ska vi ut och äta på Le Cardinal, Timpas favoritrestaurang. I eftermiddags krängde vi Princesstårta. Firande hela dan med andra ord. Vi kommer nog att sova gott i natt.

Min man

Min man han är nog den roligaste jag känner. Som när vi låg och gosade på kvällen och han krafsade mig i håret. Plötsligt började krafsandet bli irriterande som om han krafsade i takt med nån ohörbar musik. " Men vad håller du på med?" sa jag. " Åh förlåt jag låg och tänkte på Gäst hos Hagge, helst ett avsnitt med Sven Stolpe", svarade maken. Det var således signaturmelodin till Gäst hos Hagge han krafsade i mitt huvud. Tänk nu på att min make blott är 29 år gammal.

Idag satte han på en skiva smäktande fransk musik med Barabara. Sedan kom han in till mig och kramade mina axlar och sa plötsligt " Den fagre kisse Conny" . Jag bara gapade, "Vad sa du?????"

"Ja det låter som hon sjunger det på franska, Le fagre kisseconny". Ja, ja hum hum. Tråkigt har vi inte ihop i alla fall. Nu ska älskade maken spela boll och poker och jag ska jobba igen.

Visst minns jag!

Vintrarna i Sala. Ordentliga vintrar med massor av snö och kaaaaallt! Men skönt kallt, bara man klär sig ordentligt. Inte som här nere där det bara behöver vara en halv minusgrad och ändå fryser man som attan för att det blååååååser. Och denna attans vinden letar sig in under kläderna vad man än har på sig.

Min barndoms vintrar var långa och roliga. Vi åkte skridskor på bottenfrusen sjö eller åkte pulka och byggde snökojor. Roligast hade jag med ungarna på landet när vi flyttade ut till Viksberg. Fast somliga vars initialer är L och F kunde vara bra nedriga också mot små flickor.

Som en gång när jag skyndade mig genom skogen över bastuberget med skridskorna på fötterna(!) för att åka skridsko på F:s gärde och så var ingen där. För somliga hade ångrat sig och gått in i stället. Gissa om jag hade ont i fötterna.De var dessutom av plast som blev stenhårt i kylan. Skridskorna alltså, inte fötterna ha, ha.

Eller när jag trillade på vägen och L och F sa att aj aj aj har du fått vägsalt på händerna, vet du att det är frätande, det kan fräta bort köttet ända in på till benet och jag sprang därifrån i panik. Men i skogen, som var närmaste vägen hem, sprang jag på en älg och blev så skitskraj så jag sprang tillbaka igen och då hade jag glömt att mitt skinn höll på att frätas bort. Vilket det ju inte heller gjorde, såklart.

Sen kom man plötsligt till Helsingborg där det gick att åka rullskridsko på jullovet, endast iklädd en tröja som inte ens var speciellt tjock.

Jösses då

Jag hoppas då verkligen att jag aldrig blir världsberömd. Tänk att få se mig själv i Veckans Nu med papperstussar i näsan eller Napoleonhatt. Och till detta har någon kretiv skvaller-reporter hittat på någon otrolig historia i stil med att jag har drogproblem eller är manodepressiv och håller på att bli galen och har blivit inlagd på St Lars. Tror ni på allt ni läser om kändisar? Som detta.

Åh, Rolf!

Jag minns än idag hur du satt där vid köksbordet hemma på Wienergatan och botade paddor på löpande band. Det måste vi göra nästa gång du kommer. Jag blir ju alldeles tårögd.

Strax dax

Jaha, ja då var det strax dags att börja arbeta igen. Undrar jag om de har utsett nån välkomstkommité men det har de nog. Tårta och nykokt kaffe förväntar jag mig i alla fall. Och hurrarop!

Ja och för alla er som undrar. Sonen mår mycket bättre.