Ha, ha!

Nu har jag köpt mig ett par såna här jäkla båtar så nu kan jag segla fram i vattenpölarna utan att bry mig om jag blir våt om fossingarna!

Hurra för denna regniga sommar!

Jag är nu inne på min andra semesterdag och tänk så glad jag är att det regnar ute. Man måste ju se allt här i livet positivt. Om solen hade skinit och det hade varit 30 grader varmt, ja då hade jag varit tvungen att masa mig i väg till stranden. Där hade jag fått ligga och trängas bland en massa svettiga människor och äckliga barn som sprungit omkring och skvätt sand på mig. Och jag hade säkerligen bränt mig också och ökat risken att få hudcancer med 100 %. Och sen hade jag släpat med mig en massa sand hem och den hade hamnat i sängen och legat där och skavt hela natten. Och det hade inte funnits nån luft i sovrummet och jag hade inte kunnat ha täcket på.

I stället har jag nu med gott samvete stannat inomhus och tänk så mycket roligt det finns att göra i ett hem. Jag har dammsugit exempelvis och torkat golven och dammat men det behövde jag inte göra så noga eftersom damm endast syns när solen skiner.

Och jag har fler förslag på roliga saker att göra när det regnar. Man kan skura spisen och ugnen, frosta av frysen, städa på vinden eller i källaren. Bränna ner alla foton på Cd. Skura badrummet. Putsa fönster. Sortera papper. Ta ut alla böcker ur bokhyllan och damma dem en efter en.

Och tänk så glada alla handlare på våra inomhusköpcenter är och läkemedelsindustrin eftersom depressionerna ökar och alla barn som slipper gå ut och får sitta framför TV:n och datorn i stället och bli bensköra och få fetma.

Och så kan ni ju alltid laga alla recept på min matblogg som ni inte hunnit göra annars och sen har jag massor av länkar på andra matbloggar på min sida också.

Och så kan ni ta hem resebrochyrer och drömma om en resa till solen i vinter som ni ändå inte kommer att ha råd med och skulle ni ha råd så kommer ni inte att få ledigt för alla andra söker semester samtidigt.

Det här var väl ett inlägg som i positivitetens tecken som gjorde er alla glada? Jag är så lycklig över att kunna göra andra människor glada och hoppfulla även när jag har semester. Kram på er där ute i regnet.

Mina goa gullisar

Min Togge, världens bästa make som står ut med mig och alla mina konstigheter. Och vår goaste lilla gumma Esmeralda.

Old music

Först en goding som påminner mig om förr, som fanns på 80-talet ihop med min dåvarande, Jimmy. Han kanske inte vet det men han gjorde ett superjobb med mig. Tack.
Och sen ännu en gammal goding som betytt mycket för mig och Timpa i vår. Tack Freddy.

Soft work

Efter en blodig arbetsdag, ni inblandade vet vad jag menar, så softade jag i lotten idag, fast Togge arbetade. Det här är en vy från vår lövkoja där jag slappt sippade rödvin.

Kärt besök och minnen

Och nu är även 44:orna för små

Älsklingsbyxor

Jag har ett par byxor som jag formligen avgudar. Det är alls inget speciellt med dem. De är vanliga svarta och passar både som finbyxa och vardagsbyxa. Men de är så jäkla sköna. Egentligen blev de för stora för ett par år sedan men jag fortsatte använda dem ändå och nu vet jag inte om de är tre eller fyra år gamla.

Nu i sommar upptäckte jag plötsligt hur fula de blivit, inte bara fransiga där bak utan urtvättade också, nästan bruna istället för svarta. Förtvivlan! Så jag gick till affären där de en gång köptes för att kika på ett par nya. Jag skulle blivit glad om de var någorlunda lika de gamla. Och vad finner jag? Jo, exakt samma byxa! Samma passform, samma fickor, samma färg, samma allt! Glädje! Och dessutom fick jag 100 kr rabatt. Lycka!

Så om ni undrar om jag inte har nåt annat att ta på mig, som går i samma byxor år efter år. Nu vet ni. Och jag älskar mina byxor, så det så!

Vid regnbågens slut

Ordlös Onsdag

Hujeda mig

Regn och regn och papper och papper i drös om saker som jag inte vill läsa. Essi är den enda som är klok här i familjen. Hon har fattat att om det är så här mulet och trist, ja då går man och lägger sig. Hela dan till och med, om man har lust till det :)
Men sonen kommer hem på torsdag och min kollega G var snäll och bytte tur med mig. Åh, vad glad jag blev.

Saknad

Jag saknar ett par svarta adidasskor att snava på när jag kliver in i hallen. Jag saknar tjat om pengar och kebabtallrik. Jag saknar svarta kläder på tvättlinan. Jag saknar sarkasmer ur en tonårsmun. Jag saknar ljudet av tonårspojkar bakom en stängd dörr. Jag saknar ljudet av en hårdrockslåt som spelas om och om igen. Jag saknar att brödet alltid är slut i frysen och att hitta ett tomt mjölkpaket i kylskåpsdörren på morgonen när jag stiger upp. Tjugo minuter på tu man hand har vi haft sen den 25 juni. En ledig söndag har jag haft sedan dess och den söndagen var jag för psykiskt trött för att åka upp. Den söndagen behövde jag med min man för att ladda kraft, för att orka vidare. Nu berättade personalen att de planerade hembesök för honom nästa vecka. Tisdagar och torsdagar brukar de göra sånt på, eftersom personal måste följa med . Och sonen var eld och lågor när jag pratade med honom. Problemet är bara att tisdag och torsdag nästa vecka jobbar jag kvällspass. Vill jag skrika eller vad!!!

Tryggt toalettbesök

Ordlös Onsdag

Konsten att slå i ett jordankare

Söndag morgon, enda lediga dagen tillsammans med min älskling den här veckan. Togge och jag skippade sovmorgonen och begav oss istället tidigt till lotten för att bygga uteplats. Jag hade planerat det hela väl och köpt sex jordankare, sex långa käppar och ett långt "vindskydd" av bambupinnar. Av detta kulle vi skapa en liten uteplats, en lövkoja, typ berså bland rosor,björk, syrén och hagtornsbuskar. Det var bara det att vi inte hade de rätta verktygen för att slå ner dessa jordankare.

Vi började glada i hågen med det första ankaret. Till vår hjälp hade vi en brädstump och en vanlig hammare. Det gick inte alls. Då tycket Togge att vi skulle gräva ett litet hål först för att så att säga bereda väg för ankaret. Fast vi hade inget att gräva med med oss hemifrån. Men Togge snokade lite hos vår granne och fann en gammal grep. Togge började med det första hålet. Först grävde han lite med grepen och sen petade han med en lång pinne. Jag fick överta grepen och skulle börja med nästa hål. Jag tog inte i särskilt hårt men plötsligt gick skaftet på grepen av och jag slog en volt i luften och landade snyggt på rygg utan att skada mig. Men skrek gjorde jag ju, av skratt. Togge frågade snällt vad fan jag höll på med.

Nåja, efter en stund dök vår snälla granne upp och lånade oss en slägga och ett spett. Självklart gick det genast bättre och Togge och jag kom på en fenomenal teknik som gick ut på att jag ställde mig på plankan över ankaret och balanserade medan han slog ner det mellan mina ben. Det fanns ju buskar och träd för mig att hålla mig i så det gick ganska bra balansmässigt, fast i björken fanns det pissmyror som bet sig fast i mina armar. Aj, aj.

Vi lyckades i alla fall slå ner alla sex jordankare och skapa vår lilla lövkoja. Det blev inget arkitektoniskt mästerverk men den lilla uteplatsen kommer säkerligen att fylla sin funktion. Nu är det bara att vänta på lediga dagar och ljumma sommarkvällar.

Tiden läker alla sår?

Jag mår mycket bättre. Det är skönt att vara igång att arbeta även om jag blir trött fort och det har varit rätt mycket att göra senaste veckan. I torsdags träffade jag käre sonen. Han hade funnit sig ganska väl tillrätta och mådde ganska okej. Han skämtade och körde killsnack med den manliga personalen och berättade att de hade varit på go-cart banan och ville såklart ha pengar av sin ömma moder. Det fick han.

Katt eller Cobra?

Ordlös onsdag

Dagens skörd

Vi har ju sedan i våras brukat en halv odlingslott och det har varit mycket jobb med den vill jag lova. Den har varit misskött flera år och vi slåss som fanken med ogräset. Denna skörd är faktiskt också ogräs, i form av självsådd potatis. De har dykt upp överallt i hela landet och stört mina andra stackars odlingsförsök i ogräset. Idag blev jag förbannad och grävde upp dem allihop så att det inte ska bli några nya självsådda till nästa år. Det var en salig blandning av asterix, vanlig potatis (sort vet ej) och en och annan mandelpotatis. Goda är dom i alla fall.

Inbjudan till 50-års jubileum

Som jag skrev tidigare här på bloggen så fyller Svenska skolan i Lissabon (Carcavelos) 50 år i år och nu har inbjudan kommit. 29 september blir det fest och jag var snabb att boka in oss. Får jag inte ledigt den helgen säger jag upp mig, sant som satan. Jag var rädd att det skulle bli jättedyrt men 3700 kr per person för flyg och hotell tre nätter i centrala Lissabon med frukost var väl inte så farligt? Väl? Bilden är tagen 1976 och föreställer alltså skolan. På deras hemsida finns bilder av hur den ser ut nu. Jag lägger en länk här på evenemanget och maten. Det ska bli så kul!

Och förresten, skolan fick en fana av kungen i år på nationaldagen och bland representanterna fanns såklart min gamla fröken som startade skolan då, för 50 år sen. På bilden här syns min fröken Marianne till vänster.

Madame Flod

Jag heter Anna-Eva, det har kanske inte undgått någon vid det här laget. Det är ett namn som varit ganska besvärligt att leva med eftersom det anses konstigt. När jag växte upp hände det många gånger att jag önskade att jag hette något annat.

Men nu har jag vuxit upp och är förtjust i mitt namn. Det händer fortfarande att folk tycker att namnet är besvärligt, jag minns aldrig vad du heter, det är så svårt att säga. Eller så får jag heta Anna-Karin eller Eva-Lotta eller gud vet vad istället. Förr sade jag aldrig ifrån utan lät folk kalla mig vad de ville, jag förstod ju ändå vem de menade.

Men i alla år har jag berättat för de som velat lyssna om en väldigt känd Anna-Eva som de flesta känner till utan att veta om det.

August Strindberg skrev romanen Hemsöborna som handlar om livet i skärgården och madame Flod som gifter sig med Carlsson som egentligen bara vill åt hennes pengar. De flesta minns TV-serien från 1966 med Siv Ruud som madame Flod. Men ingen har vetat att hon hette Anna-Eva i förnamn.

Tills nu, för några dagar sedan. En patient frågade mig plötsligt "Heter du Anna-Eva?" "Ja", svarade jag såklart. "Men det är ju madame Flod". Jag blev ruskigt imponerad. Efter 40 år finns det äntligen någon som känner till detta. Både patienten och patientens rumskamrat kallade mig sedan madame Flod resten av dagen. Det var kul.

Modevisning

Och så här på söndagseftermiddagen har jag nu knepat och knåpat ihop en moderiktig dumstrut som jag kan dra på mig om jag blir mesig och fisig igen.

Varför finner jag mig jämt i allting?

När jag var liten var jag sån som gärna ville bestämma vad vi skulle leka och blev ganska sur när folk inte ville det samma som jag. När jag sen började skolan och därefter arbeta blev jag plötsligt en sådan person som helst ville synas så lite som möjligt och bestämma, hu, det fick gärna någon annan göra.

För många år sedan hade jag ett vikariat i ett dagiskök. Där hade de från början varit 3 heltidare. Sen blev de 2 och sen 1, 5 och tillsist bara 1 heltid som skulle göra samma saker som förr. Laga maten, diska, fixa mellanmål, beställa varor osv.

När jag så började mitt vikariat ville chefen skära ner tjänsten ytterligare och helst skulle man klara jobbet på 3-4 timmar. Det var en omöjlighet sa hon som jag vikarierade för men jag sa: ”Äh, det fixar jag!” Och så jobbade jag häcken av mig och klarade det. Jag hade inte tanke på hur korkat det var och hur mycket jag sabbade för den stackars damen som skulle komma tillbaka och jobba där sen.

Och nu idag på jobbet diskuterade vi det där med att vara ensam syrra på kvällen. Det går ganska bra, sa jag, det är oftast inga problem. Men där tänkte jag ju inte längre än näsan räcker igen. Vilken tur då att det finns personer som min kära kollega XXXXX som ifrågasätter och inte alls tycker att det är ok och som vågar säga ifrån.

Tänk om vi bara hade varit bemannade med sådana mesar som jag. Då hade vi sagt ja och amen till allting, jobbat ihjäl oss varenda dag men om någon frågat hade vi svarat, nej det är så bra så bra så. Allting funkar sååååå fint.

Varför har jag blivit sån? Egentligen är jag inte rädd för att säga ifrån jag bara lyckas finna mig i allting. Jag står ut men inte fanken mår jag bra av det i slutänden. Nej, nu måste jag sluta upp med det här tramset. Från och med nu ska jag sluta fisa och säga ifrån jag med!

Hm, hm, hm..faktiskt ganska glad idag

Även fast det regnade hela dagen och även fast xxxxx :) röt högt på expeditionen och även fast jag skar mig i fingret på paraplyet så blodet rann och även fast jag var dum mot Togge i morse och även fast jag ätit för mycket mat och även fast jag inte orkade träffa Malena på stan och hennes kompis från Kungsbacka och även fast jag hela tiden hostar så jag kiknar. Även fast allt detta så är jag glad för jag har pratat med Timpa och han ville prata med mig och han var glad och vi pratade på riktigt och han sa hej då utan att lägga luren i örat på mig. Han sa hej då, nu ska jag se på TV.

Bilden är från en av de roliga dagarna i Malmö, när jag och Timpa gungade på dagisets lekplats och sjöng We are the champions i högan sky utan att skämmas över någonting :)

Here I go again

Eva är nostalgisk på sin blogg och fick mig att tänka på en gammal goding som gett mig styrka många gånger i livet; Here I go again med Whitesnake. Nu är jag inte ensam längre, jag har Togge som stöd i mitt liv men mina känslor är fortfarande mina egna. Fan jag hatar att krisa men kriser ska gås igenom, tyvärr.

Sentimental

Jag är sentimental idag. Det har väl sina skäl antar jag. Igår kväll när jag skulle somna låg jag och tänkte på när jag var gravid och väntade Timothy. Jag var ensam om lyckan över det väntade barnet. Det fanns ingen som lade sitt huvud mot min mage och kände sparkarna och undrade vem det var som fanns där inne. Min pappa blev sjuk det året. Tillsist hamnade han på sjukhuset. Jag avskydde att behöva gå dit men jag gjorde det ändå. Det var inte så att jag inte ville besöka min far, det var bara svårt för mig att se honom ligga där och tyna bort. En dag när jag satt där och vred mig på stolen vid hans säng sträckte han fram sin hand och rörde vid min tjocka mage. ”Det är en del av mig som finns där inne” sa han med bruten röst. Pappa visste att han skulle dö, men jag ville inte inse det. Då började han plötsligt dikta för mig där jag satt:

Får jag lämna några blommor - ett par rosor i din vård ?

och du må ej vara ledsen, min kära

Ty de rosorna är komna från en konungagård, det vill svärd för att komma dem nära

Den ena den är vit och den andra den är röd men den tredje vill jag helst dig förära

Den blommar inte nu, först när givaren är död

Den är underlig den rosen min kära

Den blommar inte nu, först när givaren är död - men då blommar den rätt länge, min kära

Det tog en stund för honom att läsa dikten, hela tiden tappade han rösten och kämpade mot gråten. Det var ett starkt ögonblick. Dikten är skriven av Nils Ferlin och den har även blivit tonsatt av Lille Bror Söderlundh. På pappas begravning några månader senare spelade och sjöng mina kusiner visan. Så fort min kusin tog ton med tvärflöjten började mina tårar rinna.

Regn

Det regnar ute idag. Det regnar så mina fötter blir kalla och blöta på balkongen och det inte är skönt att sitta där. Det regnar inne också. Det regnar i mina ögon, det regnar i mitt hjärta. Om det ändå ville sluta regna.

En bild säger mer än tusen ord

Ordlös onsdag

Allmän information

Min syster tycker att min make är en gammal galosch. Äh, förlåt Maria jag kunde inte hålla mig. Tavlan är jättefin.

Drömtydning

I natt hade jag en märklig dröm. Jag drömde att Togge klagade över att det var getingar i badrummet. Jag sade till honom att det hänger en flugsmällare i duschen, det är bara att slå ihjäl dem. Men Togge ville att jag skulle göra det. Och jag slog men när jag slog var det plötsligt fåglar jag slog i hjäl. Vackra färggranna fåglar som jag slog tills de slutade sprattla. Jag mådde väldigt dåligt över att behöva göra detta.

Jag funderade väldigt över vad drömmen kunde betyda och när jag kollade i drömlexikon upptäckte jag följande.

Att drömma om:

Badrum - betyder att det finns ett behov av att rena sig emotionellt och psykologiskt. Man kan behöva göra sig av med känslomässigt och psykologiskt bagage. Badrum är en god drömsymbol.

Ohyra - En rätt vanlig dröm som betyder att man har oförlösta födelsebindningar till sina föräldrar, primärt modern.

Fåglar - Kännetecknas av att de befinner sig i luftelementet. Detta element är förbundet med hjärtcentrat och indikerar aspekter av frihet, oberoende och överskådlighet. Beroende på vilken fågel man drömmer om pekar drömmen på psykologiska tryck hos drömmaren som är under utveckling.

Död - Död är oftast en symbol över någon slags avslut. Det betyder ett slut på något och en början på något nytt. Drömmar om död är oftast en positiv symbolik.

Med tanke på vad jag går igenom just nu var drömmen alltså inte så konstig ändå.

Somliga ränder går aldrig ur

5/1- 07

2/7- 07