tisdag, september 29, 2009
söndag, september 27, 2009
Söndag
onsdag, september 23, 2009
Hönsdotter
Idag på lunchrasten satte jag mig i diabmottagningens väntrum för att få lite dagsljus. Då fick jag plötsligt syn på mamma som kom stretande i småblåsten. Ja, det är ju onsdag och mamma ska till Lena. Men så sjönk hon ner på en bänk. Varför måste hon sätta sig ner så nära sitt hem?
Plötsligt blev jag hönsdotter och flängde ut till en förvånad moder. Hon mådde hur bra som helst. Men hon hade delat in den ganska långa promenaden i tio anhalter och det här var den första. Dessutom var hon lite tidig.
Så vi fick oss en pratstund innan jag började huttra i min kortärmade klänning och mamma stretade vidare mot nästa anhalt.
Plötsligt blev jag hönsdotter och flängde ut till en förvånad moder. Hon mådde hur bra som helst. Men hon hade delat in den ganska långa promenaden i tio anhalter och det här var den första. Dessutom var hon lite tidig.
Så vi fick oss en pratstund innan jag började huttra i min kortärmade klänning och mamma stretade vidare mot nästa anhalt.
söndag, september 20, 2009
Flickan som lekte med elden
Sent omsider kom jag mig för att läsa den där jäkla trilogin ändå. Och när jag väl gjorde det läste jag alla tre på en vecka ungefär.
Nu har jag även sett bägge filmerna. Och för att vara filmer baserade på en romansvit tycker jag att de håller hög klass. Denna del två i serien var den del av trilogin som jag tyckte sämst om. Det var hemskt invecklade grejer som behandlades och det var bitvis långtråkig läsning. Men på film var de bitarna bortsopade. Tack för det.
Min make som inte läst böckerna tyckte bäst om den här filmen. Själv tycker jag nog att de kompletterar varandra. Bara trist att behöva vänta på den sista lilla pusselbiten nu.
Nu har jag även sett bägge filmerna. Och för att vara filmer baserade på en romansvit tycker jag att de håller hög klass. Denna del två i serien var den del av trilogin som jag tyckte sämst om. Det var hemskt invecklade grejer som behandlades och det var bitvis långtråkig läsning. Men på film var de bitarna bortsopade. Tack för det.
Min make som inte läst böckerna tyckte bäst om den här filmen. Själv tycker jag nog att de kompletterar varandra. Bara trist att behöva vänta på den sista lilla pusselbiten nu.
lördag, september 19, 2009
fredag, september 18, 2009
Potatisskalarmysteriet
Plötsligt upptäckte jag att det fanns tre likadana skalare i lådan, tre! Vi har alltid bara haft två.
Ingen av dem var ny så sonen eller någon annan kunde inte ha köpt den.
Ändå är det sonen man frågar när mystiska saker händer i hemmet.
"Vet du hur det kan komma sig att vi plötsligt har TRE potatisskalare?"
Son glor fånigt på mig en stund innan han svarar:
"Jo alltså, du kommer inte att tro mig om jag säger det. Men det var så att när jag städade mitt rum så satt listen lös längst in i hörnet och jag hittade en potatisskalare där bakom."
Ja det var sant. Jag fattar ingenting. Vi har bott här i sju år. Ingen av oss har lagt dit den.
Ingen av dem var ny så sonen eller någon annan kunde inte ha köpt den.
Ändå är det sonen man frågar när mystiska saker händer i hemmet.
"Vet du hur det kan komma sig att vi plötsligt har TRE potatisskalare?"
Son glor fånigt på mig en stund innan han svarar:
"Jo alltså, du kommer inte att tro mig om jag säger det. Men det var så att när jag städade mitt rum så satt listen lös längst in i hörnet och jag hittade en potatisskalare där bakom."
Ja det var sant. Jag fattar ingenting. Vi har bott här i sju år. Ingen av oss har lagt dit den.
söndag, september 13, 2009
torsdag, september 10, 2009
onsdag, september 09, 2009
torsdag, september 03, 2009
onsdag, september 02, 2009
Onsdagen den 2/9
Idag lagade jag så vansinnigt goda köttbullar och gott mos. Timpa åt 11 köttbullar.
Sen fick han för sig att han skulle med oss ut i jogging- respektive powerwalkspåret. Han som aldrig rör sig. Han hade gått till och från skolan också. Vi uppmuntrade självklart hans hurtfriskhet.
Och ut for han och Togge som två ränder emedan jag tog det i makligare takt. När jag var påväg tillbaka kom de i fatt mig och då tog Timpa slut. Det var ingen god idé att jogga med elva köttbullar rullandes i maggen. Men han var nöjd ändå och det ska han ju vara.
Se vilka hurtbullar man blir av mina köttbullar. Vitsigt vad?
Sen fick han för sig att han skulle med oss ut i jogging- respektive powerwalkspåret. Han som aldrig rör sig. Han hade gått till och från skolan också. Vi uppmuntrade självklart hans hurtfriskhet.
Och ut for han och Togge som två ränder emedan jag tog det i makligare takt. När jag var påväg tillbaka kom de i fatt mig och då tog Timpa slut. Det var ingen god idé att jogga med elva köttbullar rullandes i maggen. Men han var nöjd ändå och det ska han ju vara.
Se vilka hurtbullar man blir av mina köttbullar. Vitsigt vad?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)