Strejken är över

Här sitter jag då och filosoferar på morgonkvisten varken glad eller ledsen över vad utfallet blev. Frågan är om jag vågar gå till jobbet i eftermiddag och säga vad jag tycker :)

Jag tycker nämligen att det blev ganska bra. Det är så mycket vi inte vet om hur politiken fungerar. Självklart tycker jag att 0,5 procentenheter högre än föregående bud är löjligt men 1700 kr hade jag aldrig väntat mig att få.

Men vi har markerat missnöje för vår arbetsgivare, vi gick ihop, enades och talade om för hela världen att lönen för sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och BMA är alldeles för lågt värderade.

Och vi gjorde det bra! Vi syntes, vi skapade debatt in i minsta vrå i folkhemmen (som inte längre finns). Och nu tänker alla gå ur facket. Men det är ju VI som är Vård Förbundet. Utan oss blir det ännu sämre i framtiden. Med en svag fackförening kan arbetsgivaren slicka sig runt munnen och få fritt spelrum. Det är ju för att vi har varit svaga och haft dålig medlemsanslutning som det blivit som det blivit. Nej vi får inte sluta hålla ihop nu. Tre år går fort och sen är det dags igen och då tycker jag att vi ska vara starkare än någonsin. Vi måste våga kräva mer, säga ifrån mer inet bara tugga och svälja och jaha..

Nu är det de lokala förhandlingarna som väntar och då måste vi stå på oss. Det centrala avtalet gick ju ut på att det måste ske större förändringar lokalt och vi i Skåne ligger faktiskt mycket efter lokalt(lönemässigt).

Vad som händer med lönerna i framtiden beror på oss. Vi måste engagera oss mer fackligt. Vi har ju på min avdelning inte haft någon facklig företrädare sedan jag började. Hur ser det ut? Kan vi verkligen klaga då? Nej nu ska det jobbas!

Solhälsning

Ordlös Onsdag

Hur var det nu med OB:t på rapportkorten?

Det grönskar i koloniträdgården

Mamma 75 år

Det lyser gult av gullvivor överallt i Aspö men ute möblerna får stå orörda. Det har nämligen regnat konstant i två dagar och det är kallt! Jag fryser i min tunna vårjacka men inomhus har vi det varmt och mysigt. Snart ska vi ut och åka och äta middag i Forsmark. Grattis kära mor.

Blomprakt på vägen hem

Blomprakt på vägen till jobbet

Kattmys

Essi tycker att jag sitter för mycket vid datorn. Men hur ska jag kunna få något annat gjort med famnen full av katt?

En (ca 4 dm) lång historia

På bilden ser du en glad katt(hon är förvånad för jag väckte henne med kameran). Den är tagen idag. Förra veckan var det här ingen glad katt.

Nu har vi en väldigt känslig och ömklig katt men förra veckan var något allvarligt fel. Det började med att skruttan inte bajsade och det har ju hänt förr, en gång. Men sen slutade hon att äta och dricka helt och hållet. Ingenting ville hon ha. I vanliga fall är vår lilla gumma kräsen men inte så det stör. Hon äter bara en sorts torrfoder och vill inte smaka något annat. Hon bara nosar på blötmat och skulle inte röra den om det så var det enda som fanns på jorden.

Det är helt okej. Vi har inget svinn på mat överhuvud taget. Hon äter sitt foder och dricker sitt vatten i mängder och då och då smakar hon en minimal klick köttfärs, slickar mjölk från min gröttallrik eller slickar i sig lite kaviar. Hon är nöjd så och då är vi också det.

Men så älskar hon flugor. Och tydligen även kattgräs och ibland ett salladsblad. Och nu hade hon ätit ganska mycket kattgräs. Var det det hon inte tålde? Något annat konstigt hade hon ju inte fått.

Laxeringen hade ingen större verkan och katten blev sämre och sämre. Hon hade tarmljud så det var inget tarmvred konstaterade jag, amatörmässigt, men dock.

Varför i fridens namn tynade katten bort mitt framför våra ögon? På fredagsmorgonen laxerade jag henne igen. Jag ger inga mängder, jag har tömt tuben och konstaterat att hon inte ens fått i sig en halv(allt som allt). Och nu gav det effekt. Hon krafsade och krafsade. Gick in på lådan, kom ut igen, gick in..osv. Och nu blev det plötsligt resultat. Ett långt resultat inlindat i kattsand. Jag var ju tvungen att kolla vad det var och döm om min förvåning när jag upptäcker att det är ett ca 4 dm långt rejält bomullssnöre.

Och under helgen har gumman ånyo piggat på sig. Hon har ätit som en häst, hon som var så torr i munnen förra veckan så att hon bara spottade ut fodret efter att ha tuggat sönder det.

Och hon dricker, leker, hoppar, skuttar. Ja, hon mår bra helt enkelt och ja, hon sköter magen exemplariskt. Så fort hon piggat på sig lite till ska hon försäkras!

Knähaken 11 maj

Vem vill jobba?

Blommigt

Ordlös Onsdag

Jag har gjort det igen!

Vadå? Laxerat katten. Och hon är inte det minsta tacksam. Nu sitter hon under sängen och fiser istället. Lilla skruttan.

Klara, färdiga...bod!

Det blev bod trots att spiken tog slut. Nu ska den bara målas också. Åh, så glad jag är i min lilla bod.