torsdag, april 30, 2009
onsdag, april 29, 2009
tisdag, april 28, 2009
lördag, april 25, 2009
fredag, april 24, 2009
måndag, april 20, 2009
Underbar afton
Det här var i går kväll. Min kamera är inte bra nog för att visa riktigt hur vackert det var. Men ni kan ju ana.
lördag, april 18, 2009
Stockholmsvandring i turisthatt
Vi var i Stockhom i påsk.... På fredagen var vi på Dramaten och restaurang Prinsen.
Lördagen ägnade vi åt en 3,5 timmes promenad. Vi bodde på Kungsholmen och utforskade centrala Stockholm genom följande promenadväg. Kungsholmen - St Eriksplan - Vasaparken - Sabbatsberg - Barnhusgatan med Folkets Hus, LO-borgen och Intiman - Centralbadet - Adolf Fredriks kyrka - Sveavägen - Tunnelgatan - Malmskillnadsgatan - Stureplan - Sturegatan upp mot Stockholms stadion - Floragatan - Humlegården med Linné och Kungliga biblioteket - Birjer Jarlsgatan - Östermalmshallen - Hedvig Eleonora kyrka - Hovstallarna - Dramaten - Nybroviken - Kungsan - Operan - Riksdagshuset - Västerlånggatan - Tyska kyrkan - Storkyrkan - Den Gyllene Freden - Slussen - Götgatan - Medborgarplatsen - Söderhallarna och sen tog vi tunnelbanan hem till Kungsholmen igen...
Solen sken och stockhomarna gick man ur huse. En riktigt trevlig promenad. På söder hade vi planerat in Vita Bergen och Tantolunden men det får vänta tills nästa besök.
Togge, den gamla fackpampen, fick sitt lystmäte utanför LO-borgen...
... där Anna-Eva träffade en gammal Helsingborgsbekanting, August Palm.
Planen var från början att vi skulle se Anna-Evas gamla klasskompis Jakob Ericsson i "Brott och brott" på Intiman men det blev "Muntra fruarna i Windsor" på Dramaten istället...
Sveavägen - Tunnelgatan, ett hål i våra hjärtan...
Jodå, med lite övertalningsteknik lyckades Togge knäppa denna klassiska bild...
Operan
Anna-Eva utanför Gyllene Freden. Nästa gång blir det köttbullar med gräddsås där!
Lördagen ägnade vi åt en 3,5 timmes promenad. Vi bodde på Kungsholmen och utforskade centrala Stockholm genom följande promenadväg. Kungsholmen - St Eriksplan - Vasaparken - Sabbatsberg - Barnhusgatan med Folkets Hus, LO-borgen och Intiman - Centralbadet - Adolf Fredriks kyrka - Sveavägen - Tunnelgatan - Malmskillnadsgatan - Stureplan - Sturegatan upp mot Stockholms stadion - Floragatan - Humlegården med Linné och Kungliga biblioteket - Birjer Jarlsgatan - Östermalmshallen - Hedvig Eleonora kyrka - Hovstallarna - Dramaten - Nybroviken - Kungsan - Operan - Riksdagshuset - Västerlånggatan - Tyska kyrkan - Storkyrkan - Den Gyllene Freden - Slussen - Götgatan - Medborgarplatsen - Söderhallarna och sen tog vi tunnelbanan hem till Kungsholmen igen...
Solen sken och stockhomarna gick man ur huse. En riktigt trevlig promenad. På söder hade vi planerat in Vita Bergen och Tantolunden men det får vänta tills nästa besök.
fredag, april 17, 2009
Mamsen
Mamma har blivit riktigt piggelin. Visserligen är inte aptiten på topp och vikten är fortfarande för låg, men mamma låter som sig själv igen på rösten. Hon går ut på egen hand och hon suckar inte hela tiden. Underbart! I morgon ska hon och Togge ha sällskap till kolonin där jag väntar med solsken, solstol, glatt humör samt korv och pilsner. Hick!
söndag, april 12, 2009
fredag, april 10, 2009
torsdag, april 09, 2009
onsdag, april 08, 2009
tisdag, april 07, 2009
Bättre
Jag har tagit ledigt ett par dagar för att bland annat hjälpa mamma. Och idag hände det, lilla mamma kom liksom över en tröskel, piggande plötsligt till och började låta som sitt gamla jag igen. Härligt. Lite fånig är jag ju och vågar inte tro på det riktigt än.
Sedan har jag även varit i Lund och lunchat med min käre make. Lite shopping blev det också, sättpotatis och sättlök :)
Och en ny kappa.
Jag slank in i Domkyrkan, där mamma och jag var i somras. Då slängde vi varsin slant i önskebrunnen men mamma glömde att önska sig något. Nu önskade jag att hon skulle bli frisk snabbt och lätt. Det var värt en krona.
Usch så barnsligt det låter. Men jag är faktiskt fortfarande barn till min mamma trots att jag är 42 år.
Sedan har jag även varit i Lund och lunchat med min käre make. Lite shopping blev det också, sättpotatis och sättlök :)
Och en ny kappa.
Jag slank in i Domkyrkan, där mamma och jag var i somras. Då slängde vi varsin slant i önskebrunnen men mamma glömde att önska sig något. Nu önskade jag att hon skulle bli frisk snabbt och lätt. Det var värt en krona.
Usch så barnsligt det låter. Men jag är faktiskt fortfarande barn till min mamma trots att jag är 42 år.
Ledsen och upprörd
Jag vill gärna vara stolt över att arbeta i vården. Trots att det med jämna mellanrum talas om för mig, via media, vilket dåligt jobb vi gör. Jag tycker inte att vi gör det, inte där jag har arbetat/arbetar i alla fall.
Nu har mamma äntligen fått komma hem igen. När hon blev inlagd var det med vätska på lungorna, ett snabbt förmaksflimmer och kaliumbrist. Hon mådde bara illa och kunde knappt få i sig något att äta.
Vad har de gjort åt det på avdelningen? Ingen nutritionsbedömning, inte en gång frågat hur det är med aptiten, inte erbjudit näringsdryck, det fick hon be om själv varje gång efter påtryckning från mig. Hon har inte ens duschat på över en vecka. För att duscha var hon tvungen att be personalen koppla bort telemetri-övervakningen och mamma är inte den som vill besvära.
Nu är hon hemma igen och väger 5 kg mindre än när hon åkte in för operation för en månad sedan. Och då var mamma mager redan då. Ser de inte? Hon ser ju ut som ett skelett.
Och bägge gångerna hon blivit utskriven har hon kommit hem med ID-bandet kvar på armen.
De har inte frågat om vi vill ha en vårdplanering trots att jag framfört detta önskemål till läkaren. Jag tyckte nämligen att Hem Rehab kunde varit bra för mamma eftersom hon är så svag nu och behöver mycket hjälp att komma igång. Jag bad mamma säga till också men hon är ju som sagt rädd för att besvära och stolt och van vid att klara sig själv.
Jag blir bara så ledsen. Har inga ord för det.
Nu har mamma äntligen fått komma hem igen. När hon blev inlagd var det med vätska på lungorna, ett snabbt förmaksflimmer och kaliumbrist. Hon mådde bara illa och kunde knappt få i sig något att äta.
Vad har de gjort åt det på avdelningen? Ingen nutritionsbedömning, inte en gång frågat hur det är med aptiten, inte erbjudit näringsdryck, det fick hon be om själv varje gång efter påtryckning från mig. Hon har inte ens duschat på över en vecka. För att duscha var hon tvungen att be personalen koppla bort telemetri-övervakningen och mamma är inte den som vill besvära.
Nu är hon hemma igen och väger 5 kg mindre än när hon åkte in för operation för en månad sedan. Och då var mamma mager redan då. Ser de inte? Hon ser ju ut som ett skelett.
Och bägge gångerna hon blivit utskriven har hon kommit hem med ID-bandet kvar på armen.
De har inte frågat om vi vill ha en vårdplanering trots att jag framfört detta önskemål till läkaren. Jag tyckte nämligen att Hem Rehab kunde varit bra för mamma eftersom hon är så svag nu och behöver mycket hjälp att komma igång. Jag bad mamma säga till också men hon är ju som sagt rädd för att besvära och stolt och van vid att klara sig själv.
Jag blir bara så ledsen. Har inga ord för det.
torsdag, april 02, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)