Hönsdotter

Idag på lunchrasten satte jag mig i diabmottagningens väntrum för att få lite dagsljus. Då fick jag plötsligt syn på mamma som kom stretande i småblåsten. Ja, det är ju onsdag och mamma ska till Lena. Men så sjönk hon ner på en bänk. Varför måste hon sätta sig ner så nära sitt hem?

Plötsligt blev jag hönsdotter och flängde ut till en förvånad moder. Hon mådde hur bra som helst. Men hon hade delat in den ganska långa promenaden i tio anhalter och det här var den första. Dessutom var hon lite tidig.

Så vi fick oss en pratstund innan jag började huttra i min kortärmade klänning och mamma stretade vidare mot nästa anhalt.