Inte så positiv

Det första jag hörde när jag vaknade var regnets smatter mot plåttaket. Tack så mycket. Planen var att tilbringa dagen i kolonin men nu fick jag skjuta på det igen..

Nåja, det blir kanske ingen potatis till midsommar men väl till semestern kanske. Eller hösten eller vintern eller till nästa midsommar om det ska hålla på såhär. Det tycks inte bli någon vårvärme här. När solen väl är framme är vinden iiiiiiskall.

Jag vill bara skrika. Hela kroppen vill ha sol och värme så förfärligt gärna just nu. Och inte kan man glädjas åt den stundande semesterresan till Mallis heller. Eftersom det flaxar omkring ett askmoln över Europa ständigt och jämt. Finns det inte nåt ozonhål nånstans där det kan sugas in och ge sig av ut i atmosfären? Vad nu det skulle hjälpa om inte vulkanen lugnar ner sig för så länge den håller på och puttrar kommer det ju bara nya äckliga askmoln. Blä.

Tillråga på allt känns det otacksamt att arbeta. Här kommer man hem dag efter dag helt uppstressad och försöker göra ett bra jobb men vad får man för det? Lön. Ibland kanske det skulle vara kul att höra att man gör ett bra jobb också. Men nej, det är bara gnäll på allt och alla. Det känns som om min och kollegans expedition är en städskrubb. Ingen tycks förstå hur vi arbetar och bryr sig inte heller. Jag har inget värde, står det visst i min panna.

Nåja, nu är jag ledig ett par dagar och ska INTE grubbla över jobbet. Hoppas bara att lilla kollegan överlever där utan mig.

Ja, så här glad och positiv är jag som ni ser. Och nästa vecka ska jag dra ut en visdomstand.