Min syster skriver om trygghet i symbol av ett gammalt skåp och det ligger visst någonting i det hon skriver. Det finns vissa saker, som alltid har funnits som minner om något som var och som fortfarande är. Som pappa som var en trygghet som inte längre finns. Och för mig finner jag trygghet i den gröna katten, köpt av pappa på Glyptoteket i Köpenhamn någon gång på 60-talet. Där står hon i min hylla i hela sin majestät, Bastet. Gjord av gips, men fullkomligt ovärderlig. För mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar