Strejken är över

Här sitter jag då och filosoferar på morgonkvisten varken glad eller ledsen över vad utfallet blev. Frågan är om jag vågar gå till jobbet i eftermiddag och säga vad jag tycker :)

Jag tycker nämligen att det blev ganska bra. Det är så mycket vi inte vet om hur politiken fungerar. Självklart tycker jag att 0,5 procentenheter högre än föregående bud är löjligt men 1700 kr hade jag aldrig väntat mig att få.

Men vi har markerat missnöje för vår arbetsgivare, vi gick ihop, enades och talade om för hela världen att lönen för sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och BMA är alldeles för lågt värderade.

Och vi gjorde det bra! Vi syntes, vi skapade debatt in i minsta vrå i folkhemmen (som inte längre finns). Och nu tänker alla gå ur facket. Men det är ju VI som är Vård Förbundet. Utan oss blir det ännu sämre i framtiden. Med en svag fackförening kan arbetsgivaren slicka sig runt munnen och få fritt spelrum. Det är ju för att vi har varit svaga och haft dålig medlemsanslutning som det blivit som det blivit. Nej vi får inte sluta hålla ihop nu. Tre år går fort och sen är det dags igen och då tycker jag att vi ska vara starkare än någonsin. Vi måste våga kräva mer, säga ifrån mer inet bara tugga och svälja och jaha..

Nu är det de lokala förhandlingarna som väntar och då måste vi stå på oss. Det centrala avtalet gick ju ut på att det måste ske större förändringar lokalt och vi i Skåne ligger faktiskt mycket efter lokalt(lönemässigt).

Vad som händer med lönerna i framtiden beror på oss. Vi måste engagera oss mer fackligt. Vi har ju på min avdelning inte haft någon facklig företrädare sedan jag började. Hur ser det ut? Kan vi verkligen klaga då? Nej nu ska det jobbas!