Timpa är drabbad den stackaren. Jag har nog aldrig sett honom så dålig. När vi kom hem igår låg han dubbelvikt på sängen med en hink framför sig och frossade. I morse hade han nog inte sovit en blund och var så blek så jag blev rädd.
Vad gör man då när barnen egentligen är för stora för att man ska få lov att stanna hemma hos dem? Nåja, det gör mig ingenting att förlora inkomst för en god sak. Och tack och lov var det möjligt för mig att stanna hemma idag. Tack Janet för att du klarade dig själv idag igen.
Nu mår han lite bättre. Han har inte kräkt på länge men har feber, ont i ryggen och mår illa.
fredag, januari 15, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar