Torsdagstankar

Nu är man igång och jobbar för fullt igen. Boken jag läser är tjock men jag läser bara på bussresan hem och när jag är ledig så den lär räcka länge. Mamma hade hämtat hem exakt samma bok visade det sig och vi hade läst exakt lika långt också när jag talade med henne sist.

Min katt är sur på mig för att jag lämnat henne ensam i fyra dagar i sträck nu. Hon var sur redan efter dag ett. Hon behandlar mig som skräp, vänder bort huvudet när jag vill klappa henne och springer sin väg om jag vill ta upp henne. Fast igår när Togge var på fotboll glömde hon sig en liten stund och svimmade förnöjt i mina armar.

Tiden går och det är bara en och en halv månad kvar till nya jobbet. Åh, vad jag inte ska sakna bussresorna varje morgon. För tillfället är det som att åka i ett kylskåp nästan varje morgon. Jag har inte kommit underfund med om det är fel på värmen eller på chaufförerna. Antagligen det senare. Jag tog tiden igår och det tog precis en kvart att gå från lasarettet och hem fast då gick jag inte närmsta vägen och det var dessutom halt.

Jag längtar till våren och stugan. Vad kul det ska bli att planera för nästa säsong. Och att vistas lite där utan att frysa. Där ska bli så fint i år..drömmer..

Idag har jag haft mamma här på blodtryckskontroll. Hon hade lågt blodtryck och har känt sig trött länge. De hade satt in blodtrycksmedicin på vårdcentralen efter att hon legat högt vid ett tillfälle. Hur smart var det? När hon stod upp hade hon 100/60 i tryck. Vem bär ansvaret om hon yrslar omkull och skadar sig?