Idag ljusstöpning i Vallåkra

Mysigt.

Usch

Jag är så trött idag så ögonen går i kors.

21 november 2009

Ok, hade vi upptäckt dem för en vecka sedan hade de nog smakat bättre.

Telefonproblem

I onsdags lade telefonen av. Den var död med stort D. Jag lät det bero men när jag kom hem i torsdags ringde jag Comhem från mobilen. Supportkillen ställde alla klassiska frågor men jag hade gjort det alltihop redan; bootat om, kollat sladdar, provat med en annan telefon mm mm.

Tillsist lade vi på och jag skulle en sista gång vänta tio minuter, sedan stänga modemet i ca 30 sekunder, starta och se om det funkade. Det gjorde det inte. Då bestämde jag mig för att koppla in telefonen direkt till modemet. Och voilá, den funkade.

Och sedan trasslade jag ur alla sladdar och upptäckte..att katten mumsat sönder dem. Tack Essi för att jag nu är totalt bortgjord hos Comhem.

Jag har överlevt

Hela eftermiddagen trött efter narkosen så jag har sovit och låtit Togge passa upp mig. Har en känsla av att operationen misslyckats. Känns som om knutan sitter kvar i ryggen. Då jäklar ska de få! Men nu ska jag strunta i detta ett tag och hålla helg och ha det bra.

Ängelholms Sjukhus

Jaha, då var det dags att lägga sig under kniven.

Middagsrast

Jag är ensam idag och har dragit mig tillbaka.

Ser ni det samma som jag ser?

En blå himmel.

Present från kollega

Hoppas bara att de hjälper.

Javisst har vi varit i Åhus

Titta vad glad jag är!

Svinet hade även drabbat Åhus

Här är min underbara man

Det var en helg i kärlekens tecken

Och vi hade det riktigt trevligt också. Vi bodde helt ok på Gästis och vi åt Gås på kvällen och drack en massa gott vin. Vädret var inte så skoj men precis när vi lämnade nästa morgon sken solen på oss en kvart. Härligt. Jag tackar mig själv för mina särdeles goda idéer och min älskade make för trevligt sällskap som alltid. Mer om gåsmiddan kommer på matbloggen i morrn eller nåt.

Den obligatoriska

Ok var är vi?

Här är himla tjusigt alltså

Framme

På resa igen

Torgnys skabbiga hustru

Tidig kväll

Systerdotter på besök. Vi åt lite mat, drack blommande te och spelade Cluedo. Timpa vann. Och vann då också priset två tia-lotter. Trevligt.

Ha en trevlig helg

Blommande Forsytia?

Det är INTE vår!

Livat utanför mottagningen

Inte bättre än

Det var då fanken!

Jag har feber

Uhu. Tyckte väl jag mådde konstigt.

Är vi tråkiga?

Om någon tycker att jag och Togge är tråkiga som jämt bara åker till Göteborg eller Stockholm, sååå kan jag meddela, att vi snart ska besöka en helt annan plats. Fast det vet Togge inte om så ni får inte skvallra. Håll utkik på bloggen bara så får ni se vart vi ska ta vägen så småningom hihihi.

Imponerande

Det är en vacker dag

Men det syns nog inte på mina usla mobilkort.

Togge är med mig såklart

Redo för staden

Essi i väskan

Det är likadant varje gång vi reser bort.

Gräsänka spelar inte blues

Här sitter jag och har haft en härlig ledig dag. Jag har firat nationaldagen. Togge har lämnat mig för Hufvudstaden och jag dansar på bordet. Eller nja..inte precis. Hur kan det komma sig att det blir så rörigt när Togge lämnar? Benvärmare och sockor på köksbordet. Vems är dom? Hur hamnade dom där? Hupp, det är visst mina..

Jag har bjudit kära mor på tapas och sangria och kära sonen har underhållit oss med gitarrspel. När hon lämnat blev det tonårskväll med Twilight, ostbågar och cola. Nice.

Och så hittade Timpa ett mynt som han tror är värt 10000 minst. Hoppas det isåfall. Kan bli en bra grund för körkort mm.
En bra dag.

Åh jag glömde, käre svärfar Sten tycks vara utom fara också. Har oroat mig för honom några dagar för han ligger inne på sjukan i Lund. Stor kram Sten!

Scary...so scary

Essi vänder ryggen mot min myntsamling

Fy en så tråkig kisse.

Jag har världens bästa kollega

Har jag sagt det nångång? Nej, jag bara klagar och klagar. Men i alla fall så är hon världens bästa.
Synd att inte hon kan säga det samma :)

Det är lite mysigt med höst ändå

Förutom när det regnar förstås.

Kom tillbaka!

På bilden ser man hur jag fallit ihop över tangentbordet i sorg över att min kollega har semester.

På bio

Alldeles ensamma i salongen.

Vacker dag på sundet

Okej

Jag får väl anse mig frisk nu även om jag fortfarande har mer ont i kroppen än vanligt och är lite småtrött. Vad som hänt mig? Vaccin mot den nya flunsan bara..

Natti

Sjuk

Men min son säger att jag ser mycket friskare ut i hatt.

Nu är det klart

Kära sonen trivdes inte på gymnasiet och slutade helt enkelt att gå dit. Så nu har vi fixat och donat så på måndag börjar han skolan i Landskrona istället. Det blir omvårdnadsprogram även där men med lärlingsinriktning.

Således har han teori måndagar och fredagar och övrig tid tillbringar han i arbete på ett äldreboende. Snacka om att han kommer att vara duktig om 3 år. Han lär väl inte ha några problem med att få jobb i alla fall. Timpa är hemskt glad över den här möjlighten och jag tror att det här med lärlingsplats kommer att vara helt perfekt för honom.

Lycka till nu kära Timpa!

Krya på dig Janet!

Min ullboll

Idol 2009

Nu var det avgjort. Erik och en tjej som börjar på M lär stå ihop i finalen. Eller? Otäckt så duktiga artister som bara finns där mitt ibland oss. Men mest så kul såklart :)

Hepp

Jag sade till mamma att jag skulle sova som en julgris. Och då gav hon mig ett äpple. Hallå!

Lunchrast

Så skönt i solen.

Söndag

Solen har inte visat sig på hela helgen men ändå har det inte regnat och det är riktigt ljummet i luften. Så det har varit gött även utan sol för en gångs skull.

Togge och jag promenerade in till stan och åt frukost och sedan vidare till Fredriksdal.

Lite gammeldans på Mikaeli-marknad

En härligt gammeldags vy.

Hönsdotter

Idag på lunchrasten satte jag mig i diabmottagningens väntrum för att få lite dagsljus. Då fick jag plötsligt syn på mamma som kom stretande i småblåsten. Ja, det är ju onsdag och mamma ska till Lena. Men så sjönk hon ner på en bänk. Varför måste hon sätta sig ner så nära sitt hem?

Plötsligt blev jag hönsdotter och flängde ut till en förvånad moder. Hon mådde hur bra som helst. Men hon hade delat in den ganska långa promenaden i tio anhalter och det här var den första. Dessutom var hon lite tidig.

Så vi fick oss en pratstund innan jag började huttra i min kortärmade klänning och mamma stretade vidare mot nästa anhalt.

Flickan som lekte med elden

Sent omsider kom jag mig för att läsa den där jäkla trilogin ändå. Och när jag väl gjorde det läste jag alla tre på en vecka ungefär.

Nu har jag även sett bägge filmerna. Och för att vara filmer baserade på en romansvit tycker jag att de håller hög klass. Denna del två i serien var den del av trilogin som jag tyckte sämst om. Det var hemskt invecklade grejer som behandlades och det var bitvis långtråkig läsning. Men på film var de bitarna bortsopade. Tack för det.

Min make som inte läst böckerna tyckte bäst om den här filmen. Själv tycker jag nog att de kompletterar varandra. Bara trist att behöva vänta på den sista lilla pusselbiten nu.

Nittonde september

Potatisskalarmysteriet

Plötsligt upptäckte jag att det fanns tre likadana skalare i lådan, tre! Vi har alltid bara haft två.
Ingen av dem var ny så sonen eller någon annan kunde inte ha köpt den.

Ändå är det sonen man frågar när mystiska saker händer i hemmet.

"Vet du hur det kan komma sig att vi plötsligt har TRE potatisskalare?"
Son glor fånigt på mig en stund innan han svarar:

"Jo alltså, du kommer inte att tro mig om jag säger det. Men det var så att när jag städade mitt rum så satt listen lös längst in i hörnet och jag hittade en potatisskalare där bakom."

Ja det var sant. Jag fattar ingenting. Vi har bott här i sju år. Ingen av oss har lagt dit den.

Två galningar

Jag och Timpa i Balder på Liseberg, 3 augusti 2009.

Lunchlåda

Den här fina lunchen fick min kollega av sin dotter Emma. Inte utan att man blir lite avis. Min son skulle inte komma på tanken bara.

Kålpudding mm. Mums.

Ja var kan jag befinna mig?

Mina gosedjur

Onsdagen den 2/9

Idag lagade jag så vansinnigt goda köttbullar och gott mos. Timpa åt 11 köttbullar.

Sen fick han för sig att han skulle med oss ut i jogging- respektive powerwalkspåret. Han som aldrig rör sig. Han hade gått till och från skolan också. Vi uppmuntrade självklart hans hurtfriskhet.

Och ut for han och Togge som två ränder emedan jag tog det i makligare takt. När jag var påväg tillbaka kom de i fatt mig och då tog Timpa slut. Det var ingen god idé att jogga med elva köttbullar rullandes i maggen. Men han var nöjd ändå och det ska han ju vara.

Se vilka hurtbullar man blir av mina köttbullar. Vitsigt vad?