Vykort från Santa Ponsa

Jag tar ett parfoto på oss varje resa, det är tradition..

Här är ja´full och gla´


Här är Togge med tredje Sangrian första dagen..say no more..

På strandpromenaden längst bak vid pinjeträden ordnas det med fiesta

Kvällsvy över bukten

Vy över stranden från vårt favvoplace Jaime´s

Vårat hotell

Bougainvillea i vykortslila

Skula

Å ena..

..å andra sidan

Gissa om vi längtar hem..

He he

Avis folks?

Skuggkyss

Mini solar i rabatten

Kärt barn har många namn

Esmeralda. Essi. Essi Pessi. Essi Pessi Päron. Princessi.

Esmeralda Mafalda. Raldis.

Esmos. Esmosraldos. Fröken Esmose.

Skruttan lej. Skruttan Leif. Leifan. Luntantuntan.

Pooffan. Skruttan. Busan. Skruttkise. Gumsan. Kisefise. Gumselumsa.

Bajskatt. Fisaloppa. Mjausan.

Essifressi, Fressan

Brrfan, Brumma, Brumma-gumman, Busakatten

Nåja, älskad är hon i alla fall.

Ja, jo den där andra filuren är bra älskad han med.

Uppdaterat igen!

Läkare är diktatorer

Jag fick en liten bok med journalgrodor av DM som tack för att jag bloggat under strejken och låg och asgarvade på sängen när jag läste den. Timpa tyckte det var svårt att förstå det roliga i det. Kanske måste man jobba i vården för att riktigt fatta. Jag försökte i alla fall förklara för honom att läkarsekreterarna skriver rent läkarnas diktat. Ibland kan det de talar in bli tokigt i skrift. Och så fick jag förklara för honom vad ett diktat är, att de dikterar, spelar in, vad de vill ha journalfört och att sekreteraren skriver in det åt dem. Aha, svarade Timpa då, de är diktatorer! Med glimten i ögat såklart. Jag tyckte det var roligt. Här kan du läsa journalgrodor.
Nu menar jag alltså inte att grodorna enbart uppstår genom tokiga diktat, det var bara några grodor som det så tydligt märktes att i talspråk lät det bra men i skrift blev det tokigt. Även jag skriver riktiga grodor ibland :)

Varm

Ordlös Onsdag

Idag är ingen vanlig dag...

...idag är det Evas födelsedag. Grattis gumman! Vet du att nästa år är det 30 år sedan vi träffades? Hoppas din dag blir bra. Massor av kramar från mig och Essi (som helst inte vill vara med på bild).

Vad är detta för buske?

Diskstund i solen

Maten är klar!

Strejken är över

Här sitter jag då och filosoferar på morgonkvisten varken glad eller ledsen över vad utfallet blev. Frågan är om jag vågar gå till jobbet i eftermiddag och säga vad jag tycker :)

Jag tycker nämligen att det blev ganska bra. Det är så mycket vi inte vet om hur politiken fungerar. Självklart tycker jag att 0,5 procentenheter högre än föregående bud är löjligt men 1700 kr hade jag aldrig väntat mig att få.

Men vi har markerat missnöje för vår arbetsgivare, vi gick ihop, enades och talade om för hela världen att lönen för sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och BMA är alldeles för lågt värderade.

Och vi gjorde det bra! Vi syntes, vi skapade debatt in i minsta vrå i folkhemmen (som inte längre finns). Och nu tänker alla gå ur facket. Men det är ju VI som är Vård Förbundet. Utan oss blir det ännu sämre i framtiden. Med en svag fackförening kan arbetsgivaren slicka sig runt munnen och få fritt spelrum. Det är ju för att vi har varit svaga och haft dålig medlemsanslutning som det blivit som det blivit. Nej vi får inte sluta hålla ihop nu. Tre år går fort och sen är det dags igen och då tycker jag att vi ska vara starkare än någonsin. Vi måste våga kräva mer, säga ifrån mer inet bara tugga och svälja och jaha..

Nu är det de lokala förhandlingarna som väntar och då måste vi stå på oss. Det centrala avtalet gick ju ut på att det måste ske större förändringar lokalt och vi i Skåne ligger faktiskt mycket efter lokalt(lönemässigt).

Vad som händer med lönerna i framtiden beror på oss. Vi måste engagera oss mer fackligt. Vi har ju på min avdelning inte haft någon facklig företrädare sedan jag började. Hur ser det ut? Kan vi verkligen klaga då? Nej nu ska det jobbas!

Solhälsning

Ordlös Onsdag

Hur var det nu med OB:t på rapportkorten?

Det grönskar i koloniträdgården

Mamma 75 år

Det lyser gult av gullvivor överallt i Aspö men ute möblerna får stå orörda. Det har nämligen regnat konstant i två dagar och det är kallt! Jag fryser i min tunna vårjacka men inomhus har vi det varmt och mysigt. Snart ska vi ut och åka och äta middag i Forsmark. Grattis kära mor.

Blomprakt på vägen hem