Femhundra

I tisdags var jag med om en märklig upplevelse. Jag hade nämligen fått plats till två personer på Lunds Stadsteater som provpublik åt Johan Wester och Anders Janssons nya produktion kallad 500. Jag hade inte kollat upp innan vad det rörde sig om men jag visste att det inte var något Hipp-Hipp liknade utan att de skulle vara sig själva.

Jag tog med mig min kollega Maria och hon körde oss ner i bil. Där blev det först väldigt konstigt eftersom jag bara hittar till fots i Lund men av en slump kom vi plötsligt fram till parkeringen på Mårtenstorget som ligger ett stenkast från teatern. Ren bonntur alltså.

Sen fick vi stå i en knökfull foajé i över en halvtimme och tappade humöret, åtminstone jag. Tillsist bänkade vi oss med varsitt märkligt kort i handen. Jag var plötsligt Richard Wagner och Maria Lenin. Och sen fick vi vara med om en märklig föreställning där egentligen föreställningens teknin testades mest. Det var i vilket fall kul att se grabbarna live.

Vi fick bland annat vara med om att sjunga Här kommer lilla...och så namnet på en historisk person som visades på storbild..hå hå ja ja. Det gick ganska bra tills sista bilden då ingen i publiken kände igen Euklides, geometrins fader. Jag trodde det var Moses. Dessutom fick vi se Julevangeliet som dockteater i en totalt orepeterad version utan manus med Carolina Klüft som Maria och Per-Albin Hansson som Josef. Som speaker såg vi Siegmund Freud.

Själva föreställningen funkade inte alls och tekniken endast sådär. Bakom oss satt ett gäng tjejer som var yttert kritiska till förseningen i början. Sen gapflabbade de åt allting i 45 minuter. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det vi fick se men klart man blir nyfiken på slutresultatet då premiären är den 9 november redan. Kul? Delvis. Annorlunda? JAAA!

Men jag säger som Maria: Det var i alla fall kul att komma ut lite.