onsdag, september 24, 2008

En stjärna har slocknat

Jag är väldigt chockad just nu. En av mina kollegor har tagit sitt liv. Det var inte helt oväntat men jag hoppades och trodde att hon skulle orka kämpa på. Nu känner jag mig bara tom inombords. Varför? Varför gjorde du detta lilla, lilla vän? Du var så ung och hade så mycket framför dig. Jag orkar inte ens skriva mer. Jag har inga ord kvar. Hoppas du får ro nu i din själ.
Sov gott.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Ojoj, det var ju förfärligt! Varför kan livet vara så jobbigt för en del av människorna?

Marsala sa...

Usch. Sånt har väcker så starka känslor hos mig. Du vet ju varför. Hur KAN man bli så desperat, utan att omvärlden märker?
Fast man kanske inte visar sig för omvärlden då...

Anna-Eva sa...

Omvärlden märkte.Hon gjorde ett försök för ungefär en månad sen och låg inlagd några veckor.Hon ville få terapi men det var för dyrt och för lång kö ansågs det.När jag talade med henne i fredags sa hon att hon ville dö om det inte blev bättre än så här och två dagar senare ansåg hon visst att det inte skulle bli det.

Marsala sa...

För dyrt och för lång kö!? Vad har hänt med Sverige???

Anonym sa...

Jag tror många som tar självmord varit döda så länge inombords, att de inte orkar vänta ut tills det vänder, för att de inte tror på det längre. Att hon inte fick terapi när hon i huvud taget hade kraft nog att be om det gör mig arg och ledsen =(
/Hulda

Anonym sa...

Fy vad tragiskt!

Bendel sa...

Huh, vad sorgligt.