Sånt är livet

Igår var en bra dag fast det var stressigt på jobbet. Först var jag nervös för mamma skulle göra sin kranskärlsröntgen. Hon skulle vara där klockan åtta och jag hade inte tid att gå in och uppmuntra henne före.

Sen visade det sig att jag skulle ronda med den hjärtläkare mamma var hos förra veckan och hon gick in i journalen och tittade efter att allt hade gått bra, den visade inget onormalt och hon skulle få gå upp ur sängen klockan halv elva. Skönt.

När jag sedan skulle in på hjärtavdelningen för att hämta EKG apparaten mötte jag mamma som var på väg in till mig. När jag tagit mitt EKG hade jag tid att stanna och prata med henne en stund och vi bestämde att jag skulle köra henne hem med rullstol. Onödigt att ta taxi 250 meter.. Så det gjorde jag och det var kul. Hon hade inte åkt rullstol förr och definitivt inte med mig som chaufför.

Efter en timme gick jag tillbaka till lasarettet med rullstolen och då sprang Timpas gympalärare förbi mig. Han hälsade och jag ropade grattis till honom för han har precis blivit pappa för andra gången. Då stannade han och sa grattis till mig också. Jag undrade såklart varför och då sa han, för att du har en son som fungerar igen. Han kommer i tid, han är med på gympan, ja han fungerar helt enkelt väldigt bra i skolan. Åh så härligt att få höra det.

Det var väldigt skönt att få åka hem och äta min xtravaganza soppa och vila efter det.

Mammas hjärtoperation är planerad till 2009, det är lång kö och bara ett fåtal kärlkirurger i världen som utför sådana. Vilken tur att en av dem finns i Lund då..