måndag, september 03, 2007

Måndag morgon


Vi hade gjort upp igår att jag skulle promenera med Togge till Sundsgården idag på morgonen, ca en timmes promenad, trodde vi. Men så blev det morgon..

T: God morgon älskling!
A-E: Hrmftbft..är du redan påklädd och har ätit? Varför väcker du mig så sent, nu hinner jag inte göra mig i ordning, du får gå själv.
T: Jaha det var ju tråkigt men det är faktiskt en halvtimme kvar tills vi måste gå.

A-E har vänt sig om.

5 min senare

A-E: Varför envisas du med att ge mig tidningen i sängen men inte ge mig mina glasögon?
T: Du kan väl ta dem själv då.
A-E: Ge mig mina glasögon :(

5 min senare

A-E: OK jag följer väl med då.
A-E hastar upp och hinner inte äta frukost.

Paret promenerar iväg. De går och går. Det börjar regna.
A-E: Jag sa ju att det skulle börja regna, nu blir vi blöta.
T: Ja men du behöver inte sitta hela dan i blöta kläder på konferens.
A-E: Titta en regnbåge.

T: Fan också, jag kommer att komma för sent.
A-E: Nej då, vi tar en genväg.

De går och går.

Oj då, här ligger visst en skjutbana med varningsskyltar runt omkring. Vi får visst gå tillbaka hela vägen igen.

A-E: Förlåt.
T: Fan också vad sen jag är.
A-E: Nu har vi lärt oss det, genvägar är senvägar.

Togge kommer en kvart för sent och är inte ensam om det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu tycker jag synd om min son!

Anna-Eva sa...

Äsch då, tyck synd om mig istället som är så elak :)

Anonym sa...

Det kan ju inte vara ditt fel att han kom försent. Om han hade struntat i diga, tagit sitt ansvar o gått till jobbet själv hade han aldrig kommit försent. Varför truga dig som ändå inte verkar vilja gå med. (s*)
Han har ett eget ansvar. Sedan hade du inte blivit blöt, inte behövt gå ut när du helst ville slappa. Se det ur en annan synvinkel

Anna-Eva sa...

Min man är faktiskt den snällaste, bästaste man man kan få och är inte värd en hustru med dåligt morgonhumör :)
Men nu råkar det vara så att han älskar mig ändå.