Att vara tonårsmamma innebär att man får vara glad åt det minsta lilla man duger till för stunden. Att få beröm för maten är stort, att något man har på sig är snyggt, att man får det stora uppdraget att raka skallen på sin son..
Och utan att han hade en aning om det böljade mina moderskänslor i takt med lockarna som föll. Fortfarande lika mjuka. Jesus jag hade nästan lust att samla håret i en burk bara för att få känna på det ibland.
Fast nu när den värsta tonårstiden är över för oss är jag glad över att han börjar bli stor. Han funkar så bra plötsligt och han kan så mycket som jag inte hade en aning om. Det är lite av en helt ny bekantskap faktiskt. En bekantskap som jag ser fram emot att lära känna riktigt bra.
Fast det här vittnar ju om att det är en tonåring jag talar om. Miljoner joltcola på en helg tillsammans med polarna. Och kvar på tallriken ligger en stackars oäten tomat..
tisdag, september 09, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vuxna söner är det bästa som finns!
Då får jag väl tro på det :)
Skicka en kommentar