Hur mycket ork måste man ha?

I går kväll talade jag inför massorna. Nåja, en massa föräldrar i alla fall. Det var föräldramöte i Timpas klass och jag kände att jag själv ville säga några ord om det gångna året och vad som hänt. Jag ville att det skulle komma från mig och inte som någonslags andrahandsinformation från lärarna som trots allt inte kan förstå vidden av det här på samma sätt som jag som är förälder och har varit med hela tiden. Det kändes bra, jag fick bra respons och många tack. Modigt tyckte några. Fast det vet jag just inte. Man gör det man måste. Men trots att allt verkar lösa sig till det bästa så känner jag hur orken tryter. Energin rinner ur mig i strida strömmar trots att jag kämpar emot. Det måste ta slut nu. Jag måste få andas. Det är lätt att spela apa och tramsa och skratta men egentligen vill jag sitta ensam i en stuga någonstans och skriva. Jag vill skriva ner allt det här. Jag vill dokumentera varenda minut. Jag vill vara i fred men samtidigt vara nära. Jag vill jobba men när jag är där vill jag hem. Jag vill sova men när jag sover vaknar jag. Jag är trött hela dagarna. Men jag klagar inte egentligen. Jag är bara trött. Vem bjuder mig på en vecka i solen?