Löpning

Sista semesterveckan i år tog jag beslutet att sluta banta och börja röra på mig mycket mer i stället. Anledningen var att jag ständigt bantar men bara går upp i vikt i stället. Således inköptes ett par löparskor. Jag gav mig sedan duktigt ut i skog och mark och försökte få i gång löpningen men det var tungt och det gjorde ont och kändes inte alls bra faktiskt.

Men så ropade Togge på mig en dag där han sofflåg och tittade på Finnkampen. Titta på henne, sa han och pekade på Lilian Magnusson. Togge drog hennes histstoria lite hastigt och att hon börjat träna för att gå ner i vikt efter sina graviditeter. Hon hade följt Anders Szalkais träningsprogram på webben. Jag kunde inte låta bli att kolla upp honom. Och faktiskt, nu är jag i gång med löpningen enligt hans tolvstegs program. Det trodde jag egentligen aldrig om mig själv.

Fördelen med att jogga är att det inte finns några ursäkter. Jag måste inte åka någonstans, det är bara att gå ut genom dörren och sätta igång. Den här veckan står det tre löppass på mitt schema och jag längtar faktiskt till i morgon när det är dags igen. Helt fantastiskt. Men än är det långt kvar. Framåt jul får vi se om jag lyckats rota den här nya goda vanan.