Jag har mått så dåligt över det här och så blev det så fint. Det var så underbart att träffa alla igen och det överglänste det jobbiga i situationen tack och lov. Jag skulle vilja ge prästen löneökning för hennes underbara jobb.
Vi träffades på gårdsplanen allihop i det gråmulna novembervädret. Och sedan gick vi in i den vackert pyntade kyrkan. Kistan omgiven av blommor och ljus och ett porträtt av Patrik fick mig att sätta gråten i halsen redan innan jag hann sätta mig ner. Så många minnen, så många tankar. Alla dessa jobbiga år som nu är över.
Begravningsgudstjänsten inleddes av Amazing Grace på orgel och sedan The power of love på spanska på cd. Sen var gråtandet igång på allvar. Patriks lilla mamma så överfull av sorg framför mig. Man ville bara ta henne i famn. Jag är ju mamma själv och ingen mamma borde få uppleva detta.
Gudstjänsten avslutades med bla annat Hallelujah på spanska innan vi lämnade kyrkan och fortsatte till farmor och farfar på smörgåstårta och kaffe. Vi fick skjuts av Norma, barnmorskan som förlöste mig en gång. Så trevligt att få träffa henne igen.
Timpa fick träffa sina kusiner och byta msn. Hans kusin Philip och hans flickvän väntar barn i maj. Sen fick jag och Timpa skjuts hem och tillbringade eftermidddagen med att prata och prata och prata om hans pappa. Jag har förhoppningsvis gråtit färdigt nu. Gud så jobbigt det har varit.
Vi har inte ett enda fotografi av Patrik men vi ska få är vi lovade. Tills dess tog jag ett fotografi med mobilen av samma som prydde kistan. Det blev inte så bra tyvärr men det är det enda jag har.
Nu ska vi gå vidare. Och Patrik ska vila i frid i tacksamt minne bevarad.
1 kommentar:
Så skönt att begravningen gick bra, kram till dig och Timpa/Hulda
Skicka en kommentar