Vackra Hällevik igen

Bönsäcken

Fatta hur fridfullt här är. Miljontals stenar som slipats mjuka av havet. Underbart.

Så gott man kan ha det

Här är kallt!

Var är vi?

Men herregud alltså

I våras vann min mamma tur och returbiljetter för fyra personer på ACE-link. Hon var tvungen att hämta ut vinsten före den 1 juli. Därför fick jag offra några timmars sömn och åka och tura en dag för några veckor sedan. Den som läser min matblogg vet att jag inte var nöjd med maten.

Men medan vi väntade på varandra utanför toaletten och det bara var en liten bit kvar till hamn, roade jag mig med att tävla. Titta mamma, man kan vinna flygbiljetter till Gotland, sa jag och fyllde i hennes namn på en blankett. Däremot kunde hon inte komma på någon slogan på stående fot så jag krafsade ner några rader. Jag minns inte ens vad jag skrev.

I går fick hon ett telefonsamtal: Grattis, du har vunnit högsta vinsten!
Vi har alltså vunnit fyra t/r flygbiljetter till Gotland samt hotell tre nätter på Kneippbyns hotell.
Snacka om tur. Hade jag skrivit mitt eget namn istället hade jag definitivt inte vunnit.

Syster med drink

Jag har semester!

Jetlag

Inte visste jag att jag var en så känslig kropp. Jag har sett fram emot att jobba nätter och jag tycker verkligen att det är både kul och stimulerande men denna jetlag..

Efter två nätter vet jag knappt vad som är natt och vad som är dag och befinner mig mest i ett märkligt töcken. Att vara vaken på natten är inga större problem, det är nästan de lediga dagarna som är värst. Jag är inte trött utan mer dimmig och har absolut noll energi.

Antagligen skulle detta problem gå över om jag jobbade nätter under en längre period men det vete sjutton om jag skulle våga prova. Tur att semestern hägrar. Bara 30 timmars arbete kvar nu..host..30 timmar! Vem kan ha gett mig ett så idiotiskt schema precis före semestern!! :) :)

Kolonimys

Det här är avslutningen på en trevlig dag. Efter att ha stoppat oss fulla med tapas hemma hos oss promenerade jag, syrran och Hulda till vår kolonilott för lite tjejsnack. Visserligen hade jag glömt nyckeln så Togge fick cykla dit den, men sen blev det bra. När solen försvann bakom de engelska radhusen bjöd jag på fleecefiltar och Hassan, vår formidable granne, kom med nygrillad makrill som vi åt direkt från fatet med fingrarna. Mums! Därefter värmde vi oss med kaffe vid hans grill innan vi glada i hågen promenerade hem igen.

Poesi

Nu är inte den här bilden så väldigt bra. Den är tagen med mobilkameran men låt mig förklara:
På väg till nattskiftet härom kvällen köpte jag en falaffel. Det hade regnat och var blött på alla bänkar så därför satte jag mig på den lilla scenen vid Konsul Olssons/Perssons villa, där en bänk var placerad. Solen tittade fram och det kändes så mäktigt plötsligt att sitta där. Och då vaknade poesin i mig och jag citerade Shakespeare i huvudet för mig själv. Nej, jag kan inte hela utantill men de första tre raderna. Är han inte grymt bra?

"All the world's a stage,
And all the men and women merely players:
They have their exits and their entrances;
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages.
At first the infant,
Mewling and puking in the nurse's arms.
And then the whining school-boy,
with his satchel

And shining morning face,
creeping like snail
Unwillingly to school.
And then the lover,
Sighing like furnace,
with a woeful ballad
Made to his mistress' eyebrow.
Then a soldier,
Full of strange oaths and bearded like the pard,
Jealous in honour, sudden and quick in quarrel,
Seeking the bubble reputation
Even in the cannon's mouth.
And then the justice,
In fair round belly with good capon lined,
With eyes severe and beard of formal cut,
Full of wise saws and modern instances;
And so he plays his part.
The sixth age shifts
Into the lean and slipper'd pantaloon,
With spectacles on nose and pouch on side,
His youthful hose,
well saved, a world too wide
For his shrunk shank; and his big manly voice,
Turning again toward childish treble, pipes

And whistles in his sound.
Last scene of all,
That ends this strange eventful history,
Is second childishness and mere oblivion,
Sans teeth, sans eyes, sans taste, sans everything"

Shakespeare

Gissa vad detta är

Liten och stor

Ordlös Onsdag

Vykort från Santa Ponsa

Jag tar ett parfoto på oss varje resa, det är tradition..

Här är ja´full och gla´


Här är Togge med tredje Sangrian första dagen..say no more..

På strandpromenaden längst bak vid pinjeträden ordnas det med fiesta

Kvällsvy över bukten

Vy över stranden från vårt favvoplace Jaime´s

Vårat hotell

Bougainvillea i vykortslila

Skula

Å ena..

..å andra sidan

Gissa om vi längtar hem..

He he

Avis folks?

Skuggkyss

Mini solar i rabatten

Kärt barn har många namn

Esmeralda. Essi. Essi Pessi. Essi Pessi Päron. Princessi.

Esmeralda Mafalda. Raldis.

Esmos. Esmosraldos. Fröken Esmose.

Skruttan lej. Skruttan Leif. Leifan. Luntantuntan.

Pooffan. Skruttan. Busan. Skruttkise. Gumsan. Kisefise. Gumselumsa.

Bajskatt. Fisaloppa. Mjausan.

Essifressi, Fressan

Brrfan, Brumma, Brumma-gumman, Busakatten

Nåja, älskad är hon i alla fall.

Ja, jo den där andra filuren är bra älskad han med.

Uppdaterat igen!

Läkare är diktatorer

Jag fick en liten bok med journalgrodor av DM som tack för att jag bloggat under strejken och låg och asgarvade på sängen när jag läste den. Timpa tyckte det var svårt att förstå det roliga i det. Kanske måste man jobba i vården för att riktigt fatta. Jag försökte i alla fall förklara för honom att läkarsekreterarna skriver rent läkarnas diktat. Ibland kan det de talar in bli tokigt i skrift. Och så fick jag förklara för honom vad ett diktat är, att de dikterar, spelar in, vad de vill ha journalfört och att sekreteraren skriver in det åt dem. Aha, svarade Timpa då, de är diktatorer! Med glimten i ögat såklart. Jag tyckte det var roligt. Här kan du läsa journalgrodor.
Nu menar jag alltså inte att grodorna enbart uppstår genom tokiga diktat, det var bara några grodor som det så tydligt märktes att i talspråk lät det bra men i skrift blev det tokigt. Även jag skriver riktiga grodor ibland :)

Varm

Ordlös Onsdag

Idag är ingen vanlig dag...

...idag är det Evas födelsedag. Grattis gumman! Vet du att nästa år är det 30 år sedan vi träffades? Hoppas din dag blir bra. Massor av kramar från mig och Essi (som helst inte vill vara med på bild).

Vad är detta för buske?

Diskstund i solen

Maten är klar!

Strejken är över

Här sitter jag då och filosoferar på morgonkvisten varken glad eller ledsen över vad utfallet blev. Frågan är om jag vågar gå till jobbet i eftermiddag och säga vad jag tycker :)

Jag tycker nämligen att det blev ganska bra. Det är så mycket vi inte vet om hur politiken fungerar. Självklart tycker jag att 0,5 procentenheter högre än föregående bud är löjligt men 1700 kr hade jag aldrig väntat mig att få.

Men vi har markerat missnöje för vår arbetsgivare, vi gick ihop, enades och talade om för hela världen att lönen för sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och BMA är alldeles för lågt värderade.

Och vi gjorde det bra! Vi syntes, vi skapade debatt in i minsta vrå i folkhemmen (som inte längre finns). Och nu tänker alla gå ur facket. Men det är ju VI som är Vård Förbundet. Utan oss blir det ännu sämre i framtiden. Med en svag fackförening kan arbetsgivaren slicka sig runt munnen och få fritt spelrum. Det är ju för att vi har varit svaga och haft dålig medlemsanslutning som det blivit som det blivit. Nej vi får inte sluta hålla ihop nu. Tre år går fort och sen är det dags igen och då tycker jag att vi ska vara starkare än någonsin. Vi måste våga kräva mer, säga ifrån mer inet bara tugga och svälja och jaha..

Nu är det de lokala förhandlingarna som väntar och då måste vi stå på oss. Det centrala avtalet gick ju ut på att det måste ske större förändringar lokalt och vi i Skåne ligger faktiskt mycket efter lokalt(lönemässigt).

Vad som händer med lönerna i framtiden beror på oss. Vi måste engagera oss mer fackligt. Vi har ju på min avdelning inte haft någon facklig företrädare sedan jag började. Hur ser det ut? Kan vi verkligen klaga då? Nej nu ska det jobbas!

Solhälsning

Ordlös Onsdag

Hur var det nu med OB:t på rapportkorten?

Det grönskar i koloniträdgården

Mamma 75 år

Det lyser gult av gullvivor överallt i Aspö men ute möblerna får stå orörda. Det har nämligen regnat konstant i två dagar och det är kallt! Jag fryser i min tunna vårjacka men inomhus har vi det varmt och mysigt. Snart ska vi ut och åka och äta middag i Forsmark. Grattis kära mor.

Blomprakt på vägen hem

Blomprakt på vägen till jobbet

Kattmys

Essi tycker att jag sitter för mycket vid datorn. Men hur ska jag kunna få något annat gjort med famnen full av katt?

En (ca 4 dm) lång historia

På bilden ser du en glad katt(hon är förvånad för jag väckte henne med kameran). Den är tagen idag. Förra veckan var det här ingen glad katt.

Nu har vi en väldigt känslig och ömklig katt men förra veckan var något allvarligt fel. Det började med att skruttan inte bajsade och det har ju hänt förr, en gång. Men sen slutade hon att äta och dricka helt och hållet. Ingenting ville hon ha. I vanliga fall är vår lilla gumma kräsen men inte så det stör. Hon äter bara en sorts torrfoder och vill inte smaka något annat. Hon bara nosar på blötmat och skulle inte röra den om det så var det enda som fanns på jorden.

Det är helt okej. Vi har inget svinn på mat överhuvud taget. Hon äter sitt foder och dricker sitt vatten i mängder och då och då smakar hon en minimal klick köttfärs, slickar mjölk från min gröttallrik eller slickar i sig lite kaviar. Hon är nöjd så och då är vi också det.

Men så älskar hon flugor. Och tydligen även kattgräs och ibland ett salladsblad. Och nu hade hon ätit ganska mycket kattgräs. Var det det hon inte tålde? Något annat konstigt hade hon ju inte fått.

Laxeringen hade ingen större verkan och katten blev sämre och sämre. Hon hade tarmljud så det var inget tarmvred konstaterade jag, amatörmässigt, men dock.

Varför i fridens namn tynade katten bort mitt framför våra ögon? På fredagsmorgonen laxerade jag henne igen. Jag ger inga mängder, jag har tömt tuben och konstaterat att hon inte ens fått i sig en halv(allt som allt). Och nu gav det effekt. Hon krafsade och krafsade. Gick in på lådan, kom ut igen, gick in..osv. Och nu blev det plötsligt resultat. Ett långt resultat inlindat i kattsand. Jag var ju tvungen att kolla vad det var och döm om min förvåning när jag upptäcker att det är ett ca 4 dm långt rejält bomullssnöre.

Och under helgen har gumman ånyo piggat på sig. Hon har ätit som en häst, hon som var så torr i munnen förra veckan så att hon bara spottade ut fodret efter att ha tuggat sönder det.

Och hon dricker, leker, hoppar, skuttar. Ja, hon mår bra helt enkelt och ja, hon sköter magen exemplariskt. Så fort hon piggat på sig lite till ska hon försäkras!

Knähaken 11 maj

Vem vill jobba?

Blommigt

Ordlös Onsdag

Jag har gjort det igen!

Vadå? Laxerat katten. Och hon är inte det minsta tacksam. Nu sitter hon under sängen och fiser istället. Lilla skruttan.

Klara, färdiga...bod!

Det blev bod trots att spiken tog slut. Nu ska den bara målas också. Åh, så glad jag är i min lilla bod.