Min bästis Eva betydde oerhört mycket för mig under mina tonår. Hon hade en helt annan familjesammansättning och en annan grundtrygghet än jag hade och hon hade sin farmor och farfar.
Evas farmor var en riktig sagofarmor med glittrande ögon och pärlvitt hår. Hon hette Doris och var gift med Ove som av någon anledning alltid kallades för Mandel. Jag som hade min farfar och min mormor på Gotland och på så sätt aldrig riktigt lärde känna dem tyckte mycket om att besöka Doris och Mandel. Vi var alltid hjärtligt välkomna och det bjöds alltid på något gott till fikat.
Men åren gick och Evas och mina vägar skildes åt. Eva flyttade till USA och vår kontakt blev väldigt sporadisk. En dag fick jag veta att Mandel gått bort men Doris var fortfarande pigg. En sommar, jag tror det var 1994, var Eva hemma på besök och jag blev bjuden på grillfest i hennes pappas koloni. Det var sista gången jag träffade Doris men jag har ofta hört mig för om hur det varit med henne.
Fortfarande när jag råkar åka förbi på N. Stenbocksgatan där Doris och Mandel bodde inbillar jag mig att allt fortfarande är som då och om jag går in i trappen och ringer på kommer Doris att öppna och bjuda på kaffe. I mitt hjärta kommer hon alltid att var urtypen för hur en riktig farmor ska vara. Doris somnade in den 2 december 2006, 96 år gammal.
1 kommentar:
Kara Annis,
Tack for den hjartvarmande historien. Dar fick man en tar i ogat.
Den har bloggen ar en bra ide. Synd att jag aldrig har tid att starta en, men kanske en vacker dag..
Kram,Eva
Skicka en kommentar