torsdag, januari 11, 2007

Ett rop på hjälp (skämt åsido)


Min man är en mycket effektiv person. Oftast lite för effektiv och har svårt att koppla av. Jag har kanske varit ledig en vardag och lämnat en tekopp, en assiett och lite bestick i diskhon efter mig. Genast när han kommer hem ställer han sig då och diskar upp. Då skäms jag och tycker att jag är världens slarva som inte gjort det själv. Han drar fram dammsugaren innan man hinner blinka och skurar av toaletten i en handvändning.

Detta ställer till lite problem för mig. En av orsakerna till detta är att jag varit van att klara mig själv i mitt tidigare liv. Jag är inte van vid att leva ihop med någon som förenklar tillvaron för mig och främst köket har varit lite heligt dessutom för mig som är kock. Jag är dock inte lika effektiv, jag tar god tid på mig innan jag gör något. Jag är lite lat, jag gillar att ligga på sofflocket och läsa en hel dag. När jag väl gör något däremot är jag mycket effektiv och är väldigt uthållig.

Förra året var, som många vet, inget riktigt bra år för mig. Jag mådde dåligt mer än halva året och Togge fick dra ett stort lass här i hemmet, ett alltför stort lass. Nu mår jag bra. Jag vill sätta igång med saker men då tar han arbetet ifrån mig!

När jag mådde dåligt kändes varje dag som att bestiga ett berg, jag tittade in i köksskåpen, såg hur rörigt där var och beklagade mig oj, oj , jag måste städa skåpen, jag måste skura spisen. Men som sagt, köket har varit min domän. När jag lagar mat, skapar jag, jag jobbar snabbt, jag är beroende av att var sak finns på sin plats så jag snabbt kan få tag på den.

Togge älskar mig, han vill mig väl och jag är så oerhört tacksam för att han finns. Han är verkligen världens underbaraste människa. När han städar skåpen åt mig är det för att göra mig glad men självklart också för att han tröttnar när jag går och ojar mig men aldrig får något gjort. Han vill ju inte ha röriga skåp för jämnan.

Men nu måste jag stjäla tillbaka mina revir igen!

Idag var jag ledig, jag sov till kvart i tolv fast var vaken några timmar på morgonen innan jag somnade om. Sen steg jag upp och duschade, tog hand om sista tvätten från gårdagen, bäddade, diskade, dammsög och tvättade golv. Sen tog jag bussen till stan, shoppade lite, gick på massage 1 timme, handlade, tog bussen hem och gjorde ett lass smörgåsar och dukade fram fika. Sen umgicks jag ett tag med svärmor och hennes man och min man och katten och min son. En rätt slapp dag.

Togges dag började med att stiga upp tio över sex och sedan jobbade han till klockan fyra. Då gick han och tränade. Sedan mötte han sin moder på stan och de promenerade tillsammans hem till oss, det tar ca en halvtimme.

Efter fikat, när svärmor åkt hem skulle han vila på soffan men det tog inte lång stund förrän han kom in i sovrummet istället där jag satt och bloggade. Där lade han sig på mage i sängen en stund, sedan ändrade han ställning och lade sig på rygg. Hela tiden viftade han på tårna eller gjorde något annat rastlöst. Sen började han skriva ner sitt tänkta blogginlägg på papper. Sen gick han ut ur sovrummet och slamrade med något. Därefter var datorn hans och jag såg på tv.

Jag gjorde i ordning varsin fruktskål och sen såg vi tv ihop. Sen lade jag disk i blöt och gick på toa. Då hör jag plötsligt hur mannen börjar diska min disk! Här har jag latat mig halva dagen och vill passa upp min make lite och han stjäl mitt jobb när jag vänder ryggen till. Men alltså, detta är faktiskt ett problem för mig, skratta ni, jag är allvarlig. Togge måste helt enkelt sluta upp att göra saker hela tiden och ge mig en chans. Älskling, låt mig få diska min disk i fred.

Inga kommentarer: