Aldrig i mina dagar att jag skulle vilja vara hemmafru. Fy attan! Jag längtar till jobbet. Jag till och med drömmer om jobbet.
I natt hade jag världens bisarraste dröm. Jag kom dit efter lång bortvaro och ingen hade tid med mig, ingen tog någon notis om mig alls och jag fick ingen rapport om någonting alls utom av Lisbeth som berättade att det låg en död människa på britsen i behandlingsrummet. Det fanns inte plats någon annanstans. Men han var i ordning och kunde skickas ner så fort anhöriga varit och tagit farväl. Jag tittade in och där låg en man med keps och badbyxor på britsen. Men jag tänkte ok, om Lisbeth var nöjd med det så..
Alla gick sedan hem. Och plötsligt var kroppen i behandlingsrummet borta. Jag hajade till men upptäckte sedan att mannen levde och satt i dagrummet. Jag råkade se baksidan på en av våra doktorer försvinna runt ett hörn och ropade dit honom. Han var närmast besvärad över det faktum att patienten plötsligt levde och var just inte till någon hjälp alls. Usch, usch, usch. Sen vaknade jag.
torsdag, januari 18, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såna där drömmar är vardagsmat för sjukvårdsfolk har jag hört! Dream on!
Skicka en kommentar