Frustrerad!

Jag bloggar av ren frustation. Visst vill jag min son väl, visst vill jag att han ska må bra men det är svårt att orka med, svårt att förstå hur han tänker. Ja svårt helt enkelt att vara hemma med honom dagarna i ända. Försök att förstå. Tänk er en jobbig tonåring som protesterar mot allt, skiter i allt. Inte kan hålla ordning, inte håller tider. Vill vända på dygnet osv. Tänk er en sådan tonåring med depression. Som inte orkar någonting. Han orkar knappt äta för tillfället och vill ingenting. Han vill absolut ingenting och skiter i precis allt. Nu har vi hjälp, det är skönt och han får medicin men den gör honom för tillfället ännu tröttare. Nu är han sjukskriven månaden ut och jag har tillfällig föräldrapenning. Jag har gjort upp ett schema som ska följas varje dag. Idag såg schemat ut så här:

Kl 9.00 gemensam frukost
9.30 tandborstning
9.45 gemensam promenad, göra nåt ute (idag innebar det att hämta hans trasiga
cykel som stått utanför matöppet i en månad)
10.20 dusch
10.30- vila/fri tid

Samt att varje kväll ser ut så här:

Kl 21.00 Datan stängs
Nervarvning
22.30 TV och lampor släckta

Det var inte mycket begärt men ändå gick det åt skogen. Inte ville han stiga upp kl 9 som inte sovit på hela natten. Nej han kunde faktiskt inte ens gå så trött han var. Det slutade med att han sov vidare men fick datan indragen. Klockan elva, ny väckning. 12 kom han upp. Kan inte äta. Vill ingenting. Han såg på TV. Vid 15 kom vi iväg och hämtade cykeln. Sen bjöd jag på utemat, dumt men då åt han i alla fall. Han kommer ut ur rummet då och då och kelar med katten. I morgon ska det gå bättre. Då ska han upp, då ska han jävlar i det duscha. På kvällarna mår han bättre, tills det blir dags att sova..