Roy Andersson

Jag har kommit på det nu, Roy Andersson bor i mitt huvud. Det låter kanske konstigt men så är det. I mitt huvud utspelar sig En kärlekshistoria, Giliap och Sånger från andra våningen samtidigt, ständigt och däremellan en massa reklamfilm. Snart har Du levande premiär också, det ska bli skönt.

Roy Anderssons debutfilm är svår att inte tycka om, den är tidlös, fungerar lika bra idag som 1970. Redan då kunde man ana mästarens unika filmspråk, jag kan inte förklara det, det är som en stor tystnad som ett stort hav av osagda ord och ändå finns det en dialog. Detta blir alltför tydligt i Giliap men den är ändå så skön. Roy Andersson vågar, han går emot strömmen och gör inte den film som publiken och kritikerna vill se utan den film som han vill göra. Jag älskar inte den filmen men ändå finns det ett Hotel Busarewski i mitt huvud.

Sen flyttade Sånger från andra våningen in. Höll jag på att bli tokig eller höll hela världen på att gå under? Eller har jag skrivit bloggar så jag har blivit rent snurrig? Nåja, man gör så gott man kan.

Och nu kommer Du levande, en film om storslagenheten i att existera. Smaka på det. Jag vågar påstå, att klarar du inte av att se Roy Anderssons filmer, så klarar du inte av att se in i dig själv heller. Backa filmen. Hälsa Göring.