Nu vågar jag äntligen skriva det här på bloggen.Det har varit lite oroligt i min själ sedan i går kväll. Kära sonen drog nämligen i väg till Eslöv för att träffa internetpolare på nyårsaftonskvällen och hördes sedan inte av förrän nästan ett dygn senare.Det låter kanske knäppt men killen är 180 cm lång och är inte precis korkad så det fanns ingen möjlighet för mig att hindra honom. Nu är han i alla fall hemma, välbehållen med ursäkten att mobilen laddat ur och ingen annan hade några pengar på sin.Dessutom hade han inte vaknat förrän kl 15. Men vad hjälper det när jag halvt oroat ihjäl mig och besvärat mina stackars kollegor som varit tvungna att stå ut med mig hela kvällen. Och inte vet jag hur jag ska bestraffa honom heller. Jävla älskade unge!
1 kommentar:
Glad att du trots allt inte tog kål på honom. Tråkigt om du skulle skaka galler...saknat dej på jobbet. Vi förstod dej i din oro. Och är glada att allt slutade lyckligt. Men säj åt honom att aldrig göra om det.
Skicka en kommentar