Och för den delen så..

..vill jag bara tala om att: Min Timpa kommer hem igen om tre och en halv vecka!
Hem, till mig och Togge och Essi och ska bo igen. För alltid hoppas jag. Kanske, kanske, kanske så är det över nu, allt det jobbiga. För honom, min son, min fjortonåring, mitt hjärta. Och låter jag infantil i tonen i mitt inlägg så är jag det. För jag är bara rent barnsligt glad över detta, just nu och har inte lust att vara vuxen och klok och trist. Jag vill helst skrika och hoppa och dansa barfota och bara vara människa. En glad människa.