Vi ses på Blåkulla!

Hej då systrar, nu drar jag. Jag har tyvärr blivit för tung för kvasten så jag får ta moppen i år. Esmeralda är inte riktigt kvalificerad för detta men hon har fått dispens. See ya´!!

Hossans dag!

Idag hade vi Hossans dag på jobbet och det var en mycket trevlig tillställning. Men kan ni tänka er, att trots det fanns tre priskategorier, så vann JAG inget PRIS!! Attans orättvist. Men vi fick god smörgåstårta som jag ju inte äter men jag åt räkor, rostbiff, salladsblad och en liten, liten tugga. Min favorit Eva sekreterarens strumpor vann såklart pris. Hon och hennes dotter hade knepat och knåpat ihop ett par riktiga påskstrumpor. Synd jag inte har nån bild att visa er. Ni får nöja er med en bild min lilla, host, fot med turkisk sock som är en gåva från min kära svärmor.

Helgslit och viktnedgång

Oj vad vi har slitit i helgen. Vi har rensat upp ordentligt i kolonin kan man säga. Och jag har ont överallt. Ett sånt projekt vi har gett oss in i! Men det är jättekul. Även Timpa har orkat hjälpa till lite men blev lite förskräckt över att det var så varmt. Och det går stadigt nedåt med vikten, 3,5 kg på två veckor. Är jag bäst eller vad? :)

Aprilskämt

Nej, jag orkar inte med att komma på något eget. HD:s aprilskämt var lika fånigt som alltid. Jag tycker egentligen att det är jättetråkigt med tidningarnas aprilskämt men kan ändå inte låta bli att söka efter dem. Mamma lyckades lura pappa ett antal gånger genom att bjuda honom på sojakaffe. Och pappa surplade i sig av den brunsvarta drycken, rynkade på näsan och undrade om det var nåt fel på kaffebrödet. Timpas aprilskämt förra året var att lägga en alvedon-brus i mitt rör med c-vitaminbrus. Det slutade med att jag trodde jag blivit förgiftad eftersom vitaminröret var alldeles nyinköpt. I år hoppas jag på att bli olurad.Så, gott folk, ta det lugnt nu och låt er inte luras för mycket.

Vårsolen lyser

Det är inte så bra med oss men vi kommer nog snart på fötter. Det är Timpa som fått ett bakslag och mår dåligt igen. Essi däremot mår alldeles prima och är piggare än någonsin efter kastrationen. Och vi andra vi hänger med. Solen lyser i alla fall och piggar upp.

För idag är ingen vanlig dag..

...idag är min Togges födelsedag!!!
Grattis på 30-årsdagen älskling!
Puuuuuss!

Stackars lilla Essi!

Här har vi en djupt olycklig liten gullefis.

Tjejen vill absolut inte någon strut på och gör allt

för att få bort den. Gumman. Man blir ju rent olycklig själv.

Fast såret är bara ett pytte, pytte på vänstra sidan.

Blåsigt!

Jag har varit ute på en timmes promenad till havet och det är verkligen mäktigt när det blåser. Skönt var det i alla fall. Och verkligen uppfriskande.

Idag börjar kampen mot kilona. 12 kg har jag gått upp på ett år. I sanning sorgligt och förbaskat dåligt gjort av mig som kämpade bort 15 för ett par år sen. Det är betydligt lättare att lägga på sig kilon än att bli av med dem. Men motivationen är tillbaka och det är ett stort plus. Det här fixar jag lätt :)

Starurar

På Gotland brukar man säga att det ska till sju starurar innan det blir vår på riktigt. Med det menas att det ska bli sju snöstormar eller riktiga oväder efter att staren anlänt. Här nere i Skåne borde väl hagelstorm räknas? I så fall är vi ett steg närmare våren nu!

Förstora bilden så syns det bättre!

En sån underbar kväll

Först har jag haft en trevlig kväll på jobbet och när jag kom hem väntade mys. Dörren till vardagsrummet var stängd och bakom den fanns tända ljus, en flaska vin och några goda ostar. Jag satte mig ner och vi pratade och åt en stund medans vår galna katt for hit och dit utanför. Hon fick inte komma in eftersom hon var bindgalen. Togge sa att hon lekt med något på stolen bredvid mig och bad mig titta efter vad det var. Jag lyfte på duken och något föll till golvet. Det var en litet paket, till mig!! Det innehöll två stora öronringar i silver. Jättefina!! Tack min goa gubbe. Tänk va, bara si sådär fick jag paket. Visserligen fick jag inget på min födelsedag men det är ju glömt nu :)

Stilla vardag

Togge ligger på sängen och leker med katten och pruttar förnöjsamt. Jag har havrekakor i ugnen. Kan det bli bättre?

Hallå där ute!

Är det nån som har hittat en kondition? I så fall är det min och jag vill hemskt gärna ha den tillbaka.

Melodifestivalen

Jag brukar inte uttala mig i sådana här frågor men:
Vann rätt låt?

Togge kom hem

Essi och jag sitter och längtar efter dig.

Svenska skolan i Portugal fyller 50 år i år

Förra våren satt jag en kväll och surfade runt lite på datorn när jag plötsligt hamnade på Svenska skolan i Carcavelos hemsida. Där fanns en mailadress till min gamla skolfröken i Portugal, Marianne Rocha Martins.

Jag sände iväg ett mail med några rader men fick inget svar. Inte förrän i somras när en kollega sa att det kommit ett personligt brev till mig på jobbet. Adresserat till sjuksköterskan Anna-Eva Andersen på Helsingborgs Lasarett. Det var från Marianne. Så jättekul. Jag kom mig inte för att svara genast men skickade i alla fall ett svar.

Häromdagen fick min mamma ett samtal som överraskade henne väldigt, nämligen från Marianne som berättade att skolan jubilerar och söker efter gamla elever. Jag hoppas verkligen att jag kan få möjlighet att åka ner då. Bilden på mig är från skolboken Tellus C skriven av Leif och Ulla Kristansson, Kari Aarnivaara och utgiven på Håkan Ohlssons förlag, 1977.

Nu har jag landat!

Från och med nu har jag landat och förhoppningsvis ska mina tokerier avta från och med nu. Jag får helt enkelt finna mig i att vara 40, ha storlek 40 i skor och att 40 cm ska bort från midjan.
Dessa faktum måste ju inte betyda att jag ska ha 40 i IQ för det ha, ha.

Presentation

Låt mig få presentera vår hovfotograf, tillika min svärfar, Sten Andersen. Tack Sten för alla fina bilder du tagit!

Mer bilder!

Mera bilder har dykt upp, från Sten, och här kommer några av dessa. Vi vill samtidigt passa på att tacka er alla för att ni ville fira våra 70 år tillsammans med oss och dessutom ett jättetack för alla fina presenter och blommor. TACK!!

Anna-Eva och Torgny

Christina

Hubbe och Engis äter

Peter i samspråk med vår moder

Engis, Mårten och Anders


Ylva och Micke

Togge ler glatt

Malena



Hubbe lär Torgny öppna vinflaskor


Dennis och Togge


Hubbe och ungarna

Mats och Eva


Ylva och Minna

Iwona, Tom och Lena

Tord kan öppna termos

Festen är över!

Så var då festen överstånden och jag kan lugnt säga att jag varit trött idag. Allting tog mycket längre tid än beräknat och slutet blev lite kaotiskt men däremellan var det bara trevligt. Kameran låg däremot i väskan och sa inte till förrän mer än halva kvällen gått så tyvärr blev det inte mycket dokumenterat för min del. Men varsågoda, här är några bilder.

Här lyckas jag se ljuv och snäll ut men skenet bedrar!

Togge och jag är kuliga

Mamma och Johan kramas

Jag och syrran kramas

Sjuksköterskehörnan med min bror Peter, min mor och Peters sambo Lotta i bakgrunden

Fråga

Jag har suttit här och funderat en stund och undrar:
Är jag galen eller bara knäpp? Eller är jag egentligen fullständigt normal?

Men hallå!

Jag har ju glömt att publicera detta fantastiska fotografi av mig! Jag är en så underbar varelse, eller hur? Vacker som en sommardag även i folie. I love myself alltså :)

Kommentarer tack!

Jag vill gärna ha lite kommentarer om detta fantastiska fotografi. Det är troligen taget 1983 och platsen är syrrans dåvarande lägenhet i Malmö.

Ööööööööööööööööh!

En sån pissig morgon. Drömde att någon, det var en man i alla fall, stod och öste beröm över mig om Timothy. Timpa var enligt denna man så smart och trevlig och jag skulle bara höra vilka fina ord Timpa hade att säga om mig. Mannen skulle just börja berätta när jag blir väckt av sonen.

"Öhhh, jag mår så dåligt, jag kan inte gå till skolan idag."
Och jag ska inte skriva vilka fina ord han sa om mig när jag skällde på honom och sa att han måste gå ändå. Fast det gjorde han inte. Nåja, det blir dataförbud över helgen så han får skylla sig själv.

Till råga på allt låg hela Comhem nere också så jag kunde varken använda datorn eller telefonen.
Idag ska jag handla öl till festen och samtidigt bjuda syrran på lunch på båten. Ni har väl inte missat Tycho Brahes (ganska) stora kolde bord på lunchen? 75 dkr. En kall pilsner slinker nog ner också och sen ska jag på en timmes massage. Därefter blir det dock bara hårda bud. Städa, handla och laga mat till festen.

Tjingeling!

Det bidde ingen Britney!

Det bidde en Elton :(

Gissa vilken bild som är jag och vilken som är Elton..

Nåja, tur att det är vinter så man kan ha mössa tills det växer ut igen.

I morgon!

Ja, då ska jag till frissan och göra något drastiskt med mitt hår. Enkom av den anledning att jag fyllt 40 år.(Krisreaktion). Det ska bli kul. Men kanske, kanske, kanske ligger jag hemma med feber på tisdag morgon..och jag då rakt inte arbeta med feber. Eller så konverterar jag till islam i morgon och börjar bära huvudduk. Eller så gör jag en Britney. Man vet aldrig med mig.

Jag är helt tagen

Jag är helt matt. Vi får aldrig glömma. 11 september. Det här är något av det mest skrämmande jag sett. Ta dig tid.

Hej och välkomna till mobbingsidan!

Här mobbar vi alla som heter Anna-Eva och/eller är lata, förvirrade MEN glada. Helst skall de ha dålig kondition också. Så varsågoda, mobba på bara!!!!

Vargavinter!!!

Snö och kallt i skåneland. Men jag är som alltid välklädd och förberedd!

Såhär ser det ut på gatan här hemma. I morse var alla bussar inställda och Togge fick gå till jobbet. Jag själv var ledig dock :)

Se här så insnöade vi är!

Förlåt syrran!

Jag höll på att skratta på mig igår kväll på din bekostnad. Togge berättade att ni pratat lite på MSN och att du fått urinvägsinfektion igen. Jag var trött efter arbetsdagen och svarade:
" Usch då, nu igen, men hon är ju flegmatiker, det är vanligt hos dem"
Sen började jag fundera på vad jag sagt och började asgarva.

För er som inte vet:
I olika historiska perioder och i olika kulturer har man tagit sig an uppgiften att beskriva personlighetstyper. En av de mest kända typindelningarna är grekernas fyra temperament: koleriker, melankoliker, sangviniker och flegmatiker. Flegmatikern beskrivs som en person med långsam och grund reaktion, trög och liknöjd.

Det var ju inte riktigt det jag ville ha sagt..

Det jag skulle förklara var ju att du är tetraplegiker. Förlåt :)

Grattis Hilding!

Du har namnsdag idag. Men var håller du hus? Janos och Frasse saknar dig!
Check this out! Obs! Uppdaterad version!!!!

Dokumentär: Min sista dag som 39-åring

Min allra sista dag som 39-åring började på Grand Hotell i Kristianstad. Vi hade sovit lite halvdåligt men livades upp av hotellfrukosten. Både Togge och jag är barnsligt förtjusta i hotellfrukostar. Därefter drog Togge ut mig på sightseeing. Bland annat gick vi till hans gamla studentboende på Lasarettboulevarden och kikade in. Kul. Sen skulle han visa mig sitt favoritfik men då gick vi vilse. Väl framme smakade det därför extra gott med nykokt kaffe och en jättegod fastlagsbulle. Togge däremot festade på den lokala bakelsen Killevipp. En mysko sak av maräng.

Efter lite shopping och vila var det dags för vår DTF-måltid i hotellets restaurang. Detta var alltså en måltid som ingick i priset på vår hotellweekend. Tyvärr var personalen ganska totalt inkompetent och det blev dessutom datastrul och överbokningar i matsalen så vi åt ganska snabbt. Vi fick till förätt ett par skivor parmaskinka, en tunn melonskiva och en klick pesto. Till varmrätt kycklingfilé med ostekt potatis, pulversås och noll grönsaker serverad på buffé. Vi flyttade därefter raskt till baren i stället där vi tog oss dessert. Jag åt kolasmakande brylé med vaniljglass och Togge åt sorbet. Till detta drack Togge Laphroigh och jag Kaffe Karlsson. Inte precis nån bra kombination och vi fick vänta läääänge innan personalen hade tid att servera allt. Men vi var rätt nöjda ändå och på glatt humör. Sen pausade vi på rummet och såg på Melodifestivalen.

Sedan bestämde sig den fortfarande unga Anna-Eva för att gå på Grands Nattklubb. Den hade typ 4 barer och jag drack en drink i varje. Det var lagom skojsigt och jag försökte gå på herranas när jag blev nödig. Åt detta skrattade kristianstadsungdomarna gott.

Även Togge var på sitt skojsigaste humör.


Tillbaka på rummet. Läggdags.

Och här har jag hunnit fylla 40 år. Och jag känner mig inte gammal, bara KLOK.(Tack Samra)

Här är i alla fall jag och Togge på Lunds station. Trötta.

Hemma väntade blommor och choklad. Och en glad moder, son och katt.

Till födelsedagsmiddag åt vi rester av min fantastiska tävlings-Bolognese.

Tack för uppvaktningen!

Nu är jag hemma igen, pigg och utvilad och klok. Speciellt tack till Eva för blommorna, jag blev så rörd och glad. Rapport från Kristanstad kommer senare. HD ville skriva en artikel om mig i samband med årsdagen och den kan ni läsa här. Kram.

Då så

Nu lämnar jag snart staden och när jag kommer hem igen är jag ett år äldre. Det känns stort det här att fylla 40 år. Kram på er allihop!

Ehum..

Minns ni smöret jag bloggade om tidigare? Kan ni tänka er att det blivit en hel frukost av det nu! Det är ju förfärligt, jag som är så emot mutor. Men vad gör man inte..suck.

Grattis Timpa!

Idag fyller min bebis fjorton år. Herregud! Han har fått bio presentkort från Peter och Lotta, presentkort på JC från Ylva och Micke, kontanter från Sten och Christina, kalsonger från mor och Togge samt en bankbok med pengar från mig, Togge och mormor. Från Hulda blev det chips och coca-cola samt parfym. I kväll ska vi ut och äta på Le Cardinal, Timpas favoritrestaurang. I eftermiddags krängde vi Princesstårta. Firande hela dan med andra ord. Vi kommer nog att sova gott i natt.

Min man

Min man han är nog den roligaste jag känner. Som när vi låg och gosade på kvällen och han krafsade mig i håret. Plötsligt började krafsandet bli irriterande som om han krafsade i takt med nån ohörbar musik. " Men vad håller du på med?" sa jag. " Åh förlåt jag låg och tänkte på Gäst hos Hagge, helst ett avsnitt med Sven Stolpe", svarade maken. Det var således signaturmelodin till Gäst hos Hagge han krafsade i mitt huvud. Tänk nu på att min make blott är 29 år gammal.

Idag satte han på en skiva smäktande fransk musik med Barabara. Sedan kom han in till mig och kramade mina axlar och sa plötsligt " Den fagre kisse Conny" . Jag bara gapade, "Vad sa du?????"

"Ja det låter som hon sjunger det på franska, Le fagre kisseconny". Ja, ja hum hum. Tråkigt har vi inte ihop i alla fall. Nu ska älskade maken spela boll och poker och jag ska jobba igen.

Visst minns jag!

Vintrarna i Sala. Ordentliga vintrar med massor av snö och kaaaaallt! Men skönt kallt, bara man klär sig ordentligt. Inte som här nere där det bara behöver vara en halv minusgrad och ändå fryser man som attan för att det blååååååser. Och denna attans vinden letar sig in under kläderna vad man än har på sig.

Min barndoms vintrar var långa och roliga. Vi åkte skridskor på bottenfrusen sjö eller åkte pulka och byggde snökojor. Roligast hade jag med ungarna på landet när vi flyttade ut till Viksberg. Fast somliga vars initialer är L och F kunde vara bra nedriga också mot små flickor.

Som en gång när jag skyndade mig genom skogen över bastuberget med skridskorna på fötterna(!) för att åka skridsko på F:s gärde och så var ingen där. För somliga hade ångrat sig och gått in i stället. Gissa om jag hade ont i fötterna.De var dessutom av plast som blev stenhårt i kylan. Skridskorna alltså, inte fötterna ha, ha.

Eller när jag trillade på vägen och L och F sa att aj aj aj har du fått vägsalt på händerna, vet du att det är frätande, det kan fräta bort köttet ända in på till benet och jag sprang därifrån i panik. Men i skogen, som var närmaste vägen hem, sprang jag på en älg och blev så skitskraj så jag sprang tillbaka igen och då hade jag glömt att mitt skinn höll på att frätas bort. Vilket det ju inte heller gjorde, såklart.

Sen kom man plötsligt till Helsingborg där det gick att åka rullskridsko på jullovet, endast iklädd en tröja som inte ens var speciellt tjock.

Jösses då

Jag hoppas då verkligen att jag aldrig blir världsberömd. Tänk att få se mig själv i Veckans Nu med papperstussar i näsan eller Napoleonhatt. Och till detta har någon kretiv skvaller-reporter hittat på någon otrolig historia i stil med att jag har drogproblem eller är manodepressiv och håller på att bli galen och har blivit inlagd på St Lars. Tror ni på allt ni läser om kändisar? Som detta.

Åh, Rolf!

Jag minns än idag hur du satt där vid köksbordet hemma på Wienergatan och botade paddor på löpande band. Det måste vi göra nästa gång du kommer. Jag blir ju alldeles tårögd.

Strax dax

Jaha, ja då var det strax dags att börja arbeta igen. Undrar jag om de har utsett nån välkomstkommité men det har de nog. Tårta och nykokt kaffe förväntar jag mig i alla fall. Och hurrarop!

Ja och för alla er som undrar. Sonen mår mycket bättre.