fredag, september 28, 2007

Dagen igår

Redan på morgonen syntes det att det skulle bli en fin dag



Jag och Togge åt lunch på stan och efteråt lade jag mig under björk i Grytan


Här ligger jag under björken med ryggsäcken som kudde, och kisar mot den starka höstsolen


Sen var det dags att gå till jobbet



Och här är jag, ombytt och redo att ta hand om folk



onsdag, september 26, 2007

torsdag, september 20, 2007

Hur mycket ork måste man ha?

I går kväll talade jag inför massorna. Nåja, en massa föräldrar i alla fall. Det var föräldramöte i Timpas klass och jag kände att jag själv ville säga några ord om det gångna året och vad som hänt. Jag ville att det skulle komma från mig och inte som någonslags andrahandsinformation från lärarna som trots allt inte kan förstå vidden av det här på samma sätt som jag som är förälder och har varit med hela tiden. Det kändes bra, jag fick bra respons och många tack. Modigt tyckte några. Fast det vet jag just inte. Man gör det man måste. Men trots att allt verkar lösa sig till det bästa så känner jag hur orken tryter. Energin rinner ur mig i strida strömmar trots att jag kämpar emot. Det måste ta slut nu. Jag måste få andas. Det är lätt att spela apa och tramsa och skratta men egentligen vill jag sitta ensam i en stuga någonstans och skriva. Jag vill skriva ner allt det här. Jag vill dokumentera varenda minut. Jag vill vara i fred men samtidigt vara nära. Jag vill jobba men när jag är där vill jag hem. Jag vill sova men när jag sover vaknar jag. Jag är trött hela dagarna. Men jag klagar inte egentligen. Jag är bara trött. Vem bjuder mig på en vecka i solen?

onsdag, september 19, 2007

tisdag, september 18, 2007

Löpning

Sista semesterveckan i år tog jag beslutet att sluta banta och börja röra på mig mycket mer i stället. Anledningen var att jag ständigt bantar men bara går upp i vikt i stället. Således inköptes ett par löparskor. Jag gav mig sedan duktigt ut i skog och mark och försökte få i gång löpningen men det var tungt och det gjorde ont och kändes inte alls bra faktiskt.

Men så ropade Togge på mig en dag där han sofflåg och tittade på Finnkampen. Titta på henne, sa han och pekade på Lilian Magnusson. Togge drog hennes histstoria lite hastigt och att hon börjat träna för att gå ner i vikt efter sina graviditeter. Hon hade följt Anders Szalkais träningsprogram på webben. Jag kunde inte låta bli att kolla upp honom. Och faktiskt, nu är jag i gång med löpningen enligt hans tolvstegs program. Det trodde jag egentligen aldrig om mig själv.

Fördelen med att jogga är att det inte finns några ursäkter. Jag måste inte åka någonstans, det är bara att gå ut genom dörren och sätta igång. Den här veckan står det tre löppass på mitt schema och jag längtar faktiskt till i morgon när det är dags igen. Helt fantastiskt. Men än är det långt kvar. Framåt jul får vi se om jag lyckats rota den här nya goda vanan.

onsdag, september 12, 2007

måndag, september 10, 2007

Lägesrapport

Nu är det bara en vecka kvar tills min son kommer hem igen. Egentligen är han färdigutredd och vill inget hellre än flytta hem och börja skolan men det är så klart en massa förberedelser och möten. När han blev sjuk startade en massa ryktesspridning och om Timpa gjorde något bus, vilket han gjorde, han är ju tonåring, blev detta uppblåst till oanade proportioner. Hela lärarlaget kom i gungning och sen även föräldrarna till en del av hans kompisar.

Sånt gör mig så himla ledsen. Ingen har hört av sig hit till oss och velat höra sanningen. En mamma talade till exempel om för mig att bara för att min son knarkar så ska han inte dra in hennes son i det. Jag förklarade att min son inte knarkar men jo då det gjorde han visst sa hon flera gånger och varken jag eller hon visste minsann vad våra barn hade för sig när vi inte var med. Väldigt sorgligt för henne då, men jag hade faktiskt tillbringat två månader dag och natt tillsammmans med min son inlagd på sjukhus i Malmö på låsta avdelningar så jag skulle nog ha märkt om han rymt från mig och knarkat. Dessutom är han ju drogtestad så där en 4-5 gånger.

Nu oroar jag mig för om den här "mobbingen" ska fortsätta när han kommer tillbaka. Timpa som kommit så långt med medicinering och sättet de jobbat på på utredningshemmet. Han är så klok och lugn och fin och jag är så glad att han är tillbaka på banan igen. Han kunde ju till och med varit död om han lyckats med sina självmordsförsök. Nej förstör någon hans väg tillbaka nu med sitt dumsnack så blir jag farlig, det lovar jag.

onsdag, september 05, 2007

måndag, september 03, 2007

Måndag morgon


Vi hade gjort upp igår att jag skulle promenera med Togge till Sundsgården idag på morgonen, ca en timmes promenad, trodde vi. Men så blev det morgon..

T: God morgon älskling!
A-E: Hrmftbft..är du redan påklädd och har ätit? Varför väcker du mig så sent, nu hinner jag inte göra mig i ordning, du får gå själv.
T: Jaha det var ju tråkigt men det är faktiskt en halvtimme kvar tills vi måste gå.

A-E har vänt sig om.

5 min senare

A-E: Varför envisas du med att ge mig tidningen i sängen men inte ge mig mina glasögon?
T: Du kan väl ta dem själv då.
A-E: Ge mig mina glasögon :(

5 min senare

A-E: OK jag följer väl med då.
A-E hastar upp och hinner inte äta frukost.

Paret promenerar iväg. De går och går. Det börjar regna.
A-E: Jag sa ju att det skulle börja regna, nu blir vi blöta.
T: Ja men du behöver inte sitta hela dan i blöta kläder på konferens.
A-E: Titta en regnbåge.

T: Fan också, jag kommer att komma för sent.
A-E: Nej då, vi tar en genväg.

De går och går.

Oj då, här ligger visst en skjutbana med varningsskyltar runt omkring. Vi får visst gå tillbaka hela vägen igen.

A-E: Förlåt.
T: Fan också vad sen jag är.
A-E: Nu har vi lärt oss det, genvägar är senvägar.

Togge kommer en kvart för sent och är inte ensam om det.

fredag, augusti 31, 2007

Johan Wissman

Jag måste bara få säga grattis till Johan som gjorde ett kanonlopp. En sjunde plats i VM är fanimej inte fy skam! Jag är en stolt Helsingborgare idag.

onsdag, augusti 29, 2007

onsdag, augusti 22, 2007

Och för den delen så..

..vill jag bara tala om att: Min Timpa kommer hem igen om tre och en halv vecka!
Hem, till mig och Togge och Essi och ska bo igen. För alltid hoppas jag. Kanske, kanske, kanske så är det över nu, allt det jobbiga. För honom, min son, min fjortonåring, mitt hjärta. Och låter jag infantil i tonen i mitt inlägg så är jag det. För jag är bara rent barnsligt glad över detta, just nu och har inte lust att vara vuxen och klok och trist. Jag vill helst skrika och hoppa och dansa barfota och bara vara människa. En glad människa.

På resande fot


söndag, augusti 19, 2007

Semesterbilder


















Behövs några kommentarer? Någon som kan berätta var vi har varit? :)



Tillbaka från semestern


Och jag vill rikta ett tack till Hulda och Ågren som vaktat lägenheten och katten åt oss. Tack!

Och tack för den fina dekorationen du gjort åt oss lilla Hulda.

onsdag, augusti 15, 2007

lördag, augusti 11, 2007

Rejäl åskskur



Det här är vår gata ungefär 16:45 på lördagen den 11/8

fredag, augusti 10, 2007

Alltså

Nej, vi kommer inte att köpa något hus. Men ibland är det skönt att drömma lite. Ska vi någonsin köpa något så ska det vara mer för pengarna än ett renoveringsobjekt på 67 kvadrat för 1,6 mille. Nu ska jag göra upp planer för odlingslotten i stället. Den kommer att vara såååå tjusig nästa sommar. Tjingeling!

torsdag, augusti 09, 2007

Torsdagen den 9 augusti 2007


Hej allihop. Idag har det varit lite för varmt här i Helsingborg. Jag känner mig mest trött, yr och tråkig. I morgon ska vi till Hässleholm för Nätverksmöte nummer 2. Då kommer utredningshemmet att presentera vad de kommit fram till. Enligt Timpa tycker de att han bör få komma hem till Helsingborg och börja i skolan som vanligt. Jag önskar att han kunde få komma hem till oss men anser att det är lite för tidigt än. Först måste vi få se hur allt fungerar när han kommer ut i världen och vardagen igen. Men det är ingen tvekan om att han mår bättre och fungerar bättre.

Idag har vi sett på ett litet hus här i krokarna. Det är litet och det är gammalt men jag blev så sugen. Däremot känner jag min man och han vill inte. Eller vill och vill. Nog vill han kanske men han ser det mer i jobb och pengar och bekymmer än jag. Jag ser världens gulligaste hus och att pyssla i det och skapa gammaldags charm. Jag bara älskade källaren med gult badkar. Och jag ser mig själv på trappen med en kopp kaffe och hur jag hänger tvätt i trädgården och kan grilla utan att behöva släpa allt på cykel flera kilometer. Det är i alla fall ett riktigt charmigt hus. Två rum på nedre botten och ett pyttekök och nytt badrum. Två rum ovanpå med balkong. Där det ena är ett allrum typ, precis ovanför trappen. Där hade jag tänkt ha TV-rum. Och trädgåreden hade jag tänkt göra enkel och lättskött bara och sen ha odlingslotten kvar. Ja jag drömmer väl. Men åh vad trevligt det skulle vara. Bilden har jag lånat från Länshems hemsida.

onsdag, augusti 08, 2007