Glada och avslappnade äkta makar på hotell

Tom Topp

Så här känner jag mig idag:

Jag har en tom topp
jag heter Tom Top
jag gillar pop-aberiba!
dum iskallen - flängd i roten
ding i pallet - kork i klotet
tom i bollen - sus i huset
tjall på vinden - grus i snuset

det går en zick-zack linje mellan öronen
i-ha-i-ha-i-ha
och bilden bläddrar mellan ögonen
flrp! flrp! flrp!

knäpp i kolan - käpp i hjulet
krepp i svålen - skräp i skjulet
skev upptill - tjall på kontoret
pip i sändarn - dis bakom floret

här kommer en annan med
GZZ - FLRP - BLOINK
under pannan

text: Robert Broberg

Syrrorna protesterar! Syrrorna har fått nog!

Idag demonstrerade flera hundra av mina kollegor mot våra dåliga löner. Strax före klockan elva drog allting igång och det samlades mer och mer folk utanför huvudentrén. Vi som arbetade idag gick ut på balkongen och försökte synas och påverka vi också. Det kändes stort faktiskt. En mycket härlig känsla av att vi alla förenade oss och höll ihop för en gång skull. Jag syns längst till vänster överst i bild. Stöd oss du också! Här kan du läsa artikeln om oss i HD.

Fotnot: Bilden har jag lånat från Helsingborgs Dagblad punkt se.

Se på mig!

Hejsan hoppsan. Nu har jag hämtat ut mina nya glasögon på Specsavers så nu har jag lite att välja på. De översta har tjockast glas, jag hade inte råd att beställa tunna i bägge paren. Av någon anledning är det bara de med tjocka glas som gör mig alldeles vimmelkantig men det går väl över om några dar.

Egentligen är de här snyggast. Märket är Red or Dead och de är rödbruna till färgen.

Nästa par är lite stiligare och dem har jag tunna glas i. Märket är Jasper Conran. Jättecooolt fodral till dem.

Och det här är mina gamla trotjänare Birka. De har blivit alldeles vita på sina ställen och sitter inte så bra på näsan längre. De får bli koloniglasögon.

En annan sak bara..

Nu har jag en medicinfri son. En som inte röker, som inte bara klär sig i svart, som faktiskt kommer iväg till skolan varje dag. Hur ska detta sluta?

Mitt på ljusa dan

Ordlös Onsdag

Jag blir så jävla arg och besviken!

Vi har ju en odlingslott och den ligger utmed Planteringsvägen vid Hedens idrottsplats. Det är ett ganska korkat ställe, vi vet det men ändå, det är vår lilla oas, vår lunga. I höstas satte jag massor av lökar, krokus, påskliljor, tulpaner och nu har jag glatt mig år att de kommit upp. Igår när jag kom dit hade någon klippt av alla krokusar och flera påskliljor och en del andra blad. Det är inga djur, det är klippt, helt rakt av. Dessutom finns det ingen papperskorg på sträckan och heller ingen behållare för hundträck så då är det fritt fram att kasta in allt sånt till oss. Hur tänker man när man gör sig besväret att plocka upp hundbajset, lägga det i påse och knyta till och sen kasta det i någons koloni??? Låt för fan bajset ligga kvar på gatan då så försvinner det med väder och vind. Eller ge fan i att skaffa hund. Jag blir så jävla förbannad.

Nordisk Filmfestival

I förra veckan var det Nordisk Filmfestival här i Helsingborg och jag och Togge hann med att se hela fem filmer på lika många dagar. Visst, vi hade kunnat se fler men det finns ändå en gräns. Vi arbetar och har familj. De filmer vi såg heter Iskariot, Colorado Avenue, Daisy Diamond, Daring och Reprise. Läs mer på vår filmblogg om du är intresserad!
Nordisk Filmfestival anordnas av Föreningen Norden här i Helsingborg.

Om ifall att..

..du är flicka och relativt nyopererad och har fått ett bakslag så ska du veta att jag tänker på dig och hoppas att du snart blir bra igen. Kram!

Skåne, 5 mars 2008

Ordlös Onsdag

Trist

Just nu är livet mindre roligt igen. Jag vill ha en ny kropp. Nån som har en jag kan få byta till?

Tillbaka från Tryvann

Då var vi tillbaka från Tryvann. Jag med ont precis överallt, men jösses så kul det var. Till saken hör att jag faktiskt aldrig åkt skidor. Jo, vanliga skruttiga skidor som barn men aldrig slalomskidor med tillhörande pjäxor. Där var nämligen det första problemet; att komma i pjäxorna, det gjorde ju skitont.

Timpa däremot råkar vara en naturbegåvning på skidåkning. Trots att han är uppväxt under det ganska snöfattiga 90-talet (iaf här nere i södern). Han har väl varit i väg 3-4 gånger med skolan till Vallåsen och Kungsbygget och faktiskt lyckats bli riktigt bra. Jag är megastolt över honom!

Nåja, Timpa hade gott tålamod med mina utbrott och svordomar men när jag vurpat tre gånger på lika många metrar i barnbacken gav han upp och åkte själv. Och jag promenerade nerför barnbacken arg, förbannad och sur. Det var ju fel på mina skidor! Ingen annan hade så dåliga skidor som jag.

Jag tjurade en stund men gjorde ändå ett nytt försök. Jag lyckades bra med att åka upp på skidmattan och komma av den utan att trilla. Men sen gick det bara inte. Så fort det sluttade fick jag för hög fart och satte mig ner.

Timpa var redan i väg i den långa gröna backen, dvs den mycket lätta enligt broschyren. Han kom upp med lift, rosig om kinderna och mitt liftkort för 295 nkr brände i min jackficka. Vad fan hade jag köpt det för? Sen stack han i väg igen. Jag vurpade ännu en gång i barnbacken och promenerade ner och köpte varmkorv.

Käre sonen bestämde sig för att åka en av de blå backrna som var lite svårare. Efter någon halvtimme kom han tillbaka och sa att det var för svårt. Visserligen kom han nerför men hade varit nära att bryta benen av sig. Sen åkte han vidare i den gröna. Då blev jag förbannad. Nu skulle jag nerför den där lilla fisbacken! Jag åkte upp och väntade på att Timpa kom av liften och sen sa jag att nu tar du mig ner härifrån! På skidor! Och plötsligt kunde jag både ploga och bromsa! Det var ju hur kul som helst. Jag åkte upp och ner upp och ner tillsammans med 4-6 åringarna. Nu kände jag mig mogen för den gröna backen!

Ha, ha, ha. Timpa var hur predagogisk som helst men föret i den stora backen var helt annorlungda och sluttningen för brant. Det var snorhalt och jag höll på att förvandlas till störtloppsåkare utan hjälm. Jag vurpade och vurpade och vurpade och varje gång var det ett helsicke att få av skidorna för att kunna resa mig och försöka igen. Det blev till att promenera ner. Eller ja, promenera och promenera, lufsa, plumsa och stappla snarare. Sista biten var så brant så jag fick åka på byxbaken och sen kom Timpa till undsättning. Men då kom behållningen av det hela. Att få åka liften upp!

Åh så härligt att sitta där högt upp i luften! Och av kom jag utan problem och sen åkte jag de två små backarna ner utan problem. Jag kan verkligen rekommendera Tryvann om du inte varit där. Massor av backar och massor av snö.

På kvällen när vi satt i hytten på båten och pratade om dagen tog vi en titt på kartan över området. Då visade det sig att Timpa aldrig åkt den blå backen. Han hade kommit in på något sidospår och sedan ut i den RÖDA backen. Undra på att han tyckte det var svårt. Gud vad vi garvade.

Men jag är fast besluten att komma tillbaka och ta mig nerför den gröna backen nästa år!

Alldeles ny

Ordlös Onsdag

Ser man på!

Nästan rakt framifrån och på lite håll ser jag nästan bra ut. Helst om man tar av sig glasögonen.

Princessi

Love, love, love

Fredagsmys

I fredags hade jag lunchträff med två av mina före detta kollegor. Det är ju för hemskt, att de är föredettingar nu. Vi åt god mat på Åhléns och pratade, pratade, pratade.. Mest jag och Samra såklart. Marlene hade jobbat natt på ambulansen och hade inte sovit så hon blev tystare och tystare i stället ha, ha. Åh, vad jag saknar er, vi måste träffas snart igen. Sen shoppade jag och gjorde en myskväll med Togge. Vi åt och drack mycket så min stackars mage var inte glad igen i lördags. Då fick den meduxin. Nästa helg ska Togge och jag resa bort och mysa tillsammans igen. Vi behöver det. Den här helgen var inte så kul mammamässigt. Kära sonen hade massor av dumt bus för sig. Bra att han får umgås med stränga mormor lite nästa helg hi, hi.

Kick Off 2- eller konsten att koppla in ett dataspel

Min kära make hade bjudit in sina rara kamrater idag för en stunds ligaspel i Kick Off 2 på Amigan. Jag hade lovat att bjuda på pizza och coleslaw och höll snällt mitt löfte.

Under tiden som pizzan intogs skulle spelet kopplas in. Jag hör min make oroligt säga att han hoppas att spelet går att koppla in på vår TV. Det pysslas och pysslas i vardagsrummet. Togge välter pizzatallriken i golv med sallad och allt och jag ser fram emot en ny matta i vardagsrummet. Tjoho!

Sen ropas jag in för att med min oehörda TV-kunskap hjälpa till. TV-n är ju trots allt min från början. Jag söker och söker men något spel dyker inte upp på TV-skärmen.

"Togge, du har väl kopplat spelet till TV:n?" En mycket bra fråga ställd av Dennis. Nej, det hade han ju inte.

När den detaljen var fixad kunde herrarna faktiskt söka själva. Men det hjälpte inte. Det blev påfyllning av pizza på tallrikarna. Sen kom nästa smarta fråga. "Togge, du har väl kopplat spelet till eluttaget?" Nej, det hade han ju inte.

Som ett under var det nu hur lätt som helst att få igång spelet. "En timmes speltid har gått åt för att du är så klantig Togge", utbrister kamraterna samstämmigt. Raskt drar då Togge upp sin mobil ur fickan. "Nej, bara 40 minuter faktiskt"..

Värme

Man kan ju inte beskylla vädret för att vara varmt och gosigt just nu. Tur är det väl då att det finns annat än vädret som värmer ett fruset vinterhjärta. Jag jobbade långhelg i helgen. Fredag, lördag, söndag kväll. Då har jag alltid lite svårt att skiljas från familjen. Men helgen blev mysig. Jag har jobbat med trevliga kollegor och trevliga patienter och den tidigare stressen på min arbetsplats var som bortblåst. Och så kom jag hem i söndagskväll (fick skjuts av R-M så fort gick det också) och mös i soffan en stund med maken och sen ville jag surfa. Och där bland kommentarerna finner jag följande från någon som vill vara anonym:

"Jag tycker du är en under skönhet både på insidan och utsidan. Jag är glad att ha dig som min vän. Kram från gissa vem???Kanske någon som jobbar med dig???"

Snacka om att jag blev varm om hjärtat. Och så gott jag sov sen. Tack :)

Tantvarning!

Det är nu mindre än en månad tills jag fyller 41 år. Jag har alltså varit 40 år i nästan ett helt år. Och vad har hänt?
Jag har blivit bebisfixerad, tittar ner i vagnar och jollrar och surfar runt tårögd och tittar på folks bebisar. Helst på EN som är världens jättesötaste
Jag har köpt en kappa
Jag har ställt upp i en kaktävling
Jag köpte en CD med Frank Sinatra häromdagen
Jag funderar på att köpa broddar
Och säkerligen kommer jag på mer hemskheter om jag tänker efter. Hjälp!

Sånt är läget

Det hemska jullovet är över och sonen är tillbaka i skolan. Första veckan var han full av energi, glad i hågen och inga problem tycktes finnas.

Jag har visst glömt att berätta att han gjorde en fantastisk prestation förra terminen och blev godkänd i alla tre kärnämnena. Nu är han på samma nivå som de andra och har dessutom lagt till SO bland sina ämnen.

Men den här veckan har något hänt. Han har inte gått att få upp på morgnarna och energin har varit totalt bortbåst. Idag kulminerade det i ont-i-magen-gnäll. Jag gav mig dock inte utan han bara skulle iväg till skolan. Då kröp det fram att det är problem med kompisarna. Det är ju bara fanken alltså.

Dessutom har det varit två jobbiga veckor på jobbet. Och den här veckan har varit väldigt stressig. Men veckan har räddats av mina underbara kollegor som har ställt upp för mig och underlättat på alla sätt. KRAM på er! Dessutom har jag ovanligt goa patienter som trots svår sjukdom har varit supergulliga.

Så jag är lyckligt lottad. Och så har jag ju min Togge som gett mig massage flera kvällar i rad så det onda i min höft helt försvunnit.

Tillsist några ord till min trogna läsare Virriga Annie. Det skulle vara jättetrevligt om du ville maila mig när du orkar. Vi verkar ha mycket gemensamt och det är ledsamt att höra att du mått dåligt och krisat. Jag om någon vet hur det känns. Kram på dig med.