Kommentarer tack!

Jag vill gärna ha lite kommentarer om detta fantastiska fotografi. Det är troligen taget 1983 och platsen är syrrans dåvarande lägenhet i Malmö.

Ööööööööööööööööh!

En sån pissig morgon. Drömde att någon, det var en man i alla fall, stod och öste beröm över mig om Timothy. Timpa var enligt denna man så smart och trevlig och jag skulle bara höra vilka fina ord Timpa hade att säga om mig. Mannen skulle just börja berätta när jag blir väckt av sonen.

"Öhhh, jag mår så dåligt, jag kan inte gå till skolan idag."
Och jag ska inte skriva vilka fina ord han sa om mig när jag skällde på honom och sa att han måste gå ändå. Fast det gjorde han inte. Nåja, det blir dataförbud över helgen så han får skylla sig själv.

Till råga på allt låg hela Comhem nere också så jag kunde varken använda datorn eller telefonen.
Idag ska jag handla öl till festen och samtidigt bjuda syrran på lunch på båten. Ni har väl inte missat Tycho Brahes (ganska) stora kolde bord på lunchen? 75 dkr. En kall pilsner slinker nog ner också och sen ska jag på en timmes massage. Därefter blir det dock bara hårda bud. Städa, handla och laga mat till festen.

Tjingeling!

Det bidde ingen Britney!

Det bidde en Elton :(

Gissa vilken bild som är jag och vilken som är Elton..

Nåja, tur att det är vinter så man kan ha mössa tills det växer ut igen.

I morgon!

Ja, då ska jag till frissan och göra något drastiskt med mitt hår. Enkom av den anledning att jag fyllt 40 år.(Krisreaktion). Det ska bli kul. Men kanske, kanske, kanske ligger jag hemma med feber på tisdag morgon..och jag då rakt inte arbeta med feber. Eller så konverterar jag till islam i morgon och börjar bära huvudduk. Eller så gör jag en Britney. Man vet aldrig med mig.

Jag är helt tagen

Jag är helt matt. Vi får aldrig glömma. 11 september. Det här är något av det mest skrämmande jag sett. Ta dig tid.

Hej och välkomna till mobbingsidan!

Här mobbar vi alla som heter Anna-Eva och/eller är lata, förvirrade MEN glada. Helst skall de ha dålig kondition också. Så varsågoda, mobba på bara!!!!

Vargavinter!!!

Snö och kallt i skåneland. Men jag är som alltid välklädd och förberedd!

Såhär ser det ut på gatan här hemma. I morse var alla bussar inställda och Togge fick gå till jobbet. Jag själv var ledig dock :)

Se här så insnöade vi är!

Förlåt syrran!

Jag höll på att skratta på mig igår kväll på din bekostnad. Togge berättade att ni pratat lite på MSN och att du fått urinvägsinfektion igen. Jag var trött efter arbetsdagen och svarade:
" Usch då, nu igen, men hon är ju flegmatiker, det är vanligt hos dem"
Sen började jag fundera på vad jag sagt och började asgarva.

För er som inte vet:
I olika historiska perioder och i olika kulturer har man tagit sig an uppgiften att beskriva personlighetstyper. En av de mest kända typindelningarna är grekernas fyra temperament: koleriker, melankoliker, sangviniker och flegmatiker. Flegmatikern beskrivs som en person med långsam och grund reaktion, trög och liknöjd.

Det var ju inte riktigt det jag ville ha sagt..

Det jag skulle förklara var ju att du är tetraplegiker. Förlåt :)

Grattis Hilding!

Du har namnsdag idag. Men var håller du hus? Janos och Frasse saknar dig!
Check this out! Obs! Uppdaterad version!!!!

Dokumentär: Min sista dag som 39-åring

Min allra sista dag som 39-åring började på Grand Hotell i Kristianstad. Vi hade sovit lite halvdåligt men livades upp av hotellfrukosten. Både Togge och jag är barnsligt förtjusta i hotellfrukostar. Därefter drog Togge ut mig på sightseeing. Bland annat gick vi till hans gamla studentboende på Lasarettboulevarden och kikade in. Kul. Sen skulle han visa mig sitt favoritfik men då gick vi vilse. Väl framme smakade det därför extra gott med nykokt kaffe och en jättegod fastlagsbulle. Togge däremot festade på den lokala bakelsen Killevipp. En mysko sak av maräng.

Efter lite shopping och vila var det dags för vår DTF-måltid i hotellets restaurang. Detta var alltså en måltid som ingick i priset på vår hotellweekend. Tyvärr var personalen ganska totalt inkompetent och det blev dessutom datastrul och överbokningar i matsalen så vi åt ganska snabbt. Vi fick till förätt ett par skivor parmaskinka, en tunn melonskiva och en klick pesto. Till varmrätt kycklingfilé med ostekt potatis, pulversås och noll grönsaker serverad på buffé. Vi flyttade därefter raskt till baren i stället där vi tog oss dessert. Jag åt kolasmakande brylé med vaniljglass och Togge åt sorbet. Till detta drack Togge Laphroigh och jag Kaffe Karlsson. Inte precis nån bra kombination och vi fick vänta läääänge innan personalen hade tid att servera allt. Men vi var rätt nöjda ändå och på glatt humör. Sen pausade vi på rummet och såg på Melodifestivalen.

Sedan bestämde sig den fortfarande unga Anna-Eva för att gå på Grands Nattklubb. Den hade typ 4 barer och jag drack en drink i varje. Det var lagom skojsigt och jag försökte gå på herranas när jag blev nödig. Åt detta skrattade kristianstadsungdomarna gott.

Även Togge var på sitt skojsigaste humör.


Tillbaka på rummet. Läggdags.

Och här har jag hunnit fylla 40 år. Och jag känner mig inte gammal, bara KLOK.(Tack Samra)

Här är i alla fall jag och Togge på Lunds station. Trötta.

Hemma väntade blommor och choklad. Och en glad moder, son och katt.

Till födelsedagsmiddag åt vi rester av min fantastiska tävlings-Bolognese.

Tack för uppvaktningen!

Nu är jag hemma igen, pigg och utvilad och klok. Speciellt tack till Eva för blommorna, jag blev så rörd och glad. Rapport från Kristanstad kommer senare. HD ville skriva en artikel om mig i samband med årsdagen och den kan ni läsa här. Kram.

Då så

Nu lämnar jag snart staden och när jag kommer hem igen är jag ett år äldre. Det känns stort det här att fylla 40 år. Kram på er allihop!

Ehum..

Minns ni smöret jag bloggade om tidigare? Kan ni tänka er att det blivit en hel frukost av det nu! Det är ju förfärligt, jag som är så emot mutor. Men vad gör man inte..suck.

Grattis Timpa!

Idag fyller min bebis fjorton år. Herregud! Han har fått bio presentkort från Peter och Lotta, presentkort på JC från Ylva och Micke, kontanter från Sten och Christina, kalsonger från mor och Togge samt en bankbok med pengar från mig, Togge och mormor. Från Hulda blev det chips och coca-cola samt parfym. I kväll ska vi ut och äta på Le Cardinal, Timpas favoritrestaurang. I eftermiddags krängde vi Princesstårta. Firande hela dan med andra ord. Vi kommer nog att sova gott i natt.

Min man

Min man han är nog den roligaste jag känner. Som när vi låg och gosade på kvällen och han krafsade mig i håret. Plötsligt började krafsandet bli irriterande som om han krafsade i takt med nån ohörbar musik. " Men vad håller du på med?" sa jag. " Åh förlåt jag låg och tänkte på Gäst hos Hagge, helst ett avsnitt med Sven Stolpe", svarade maken. Det var således signaturmelodin till Gäst hos Hagge han krafsade i mitt huvud. Tänk nu på att min make blott är 29 år gammal.

Idag satte han på en skiva smäktande fransk musik med Barabara. Sedan kom han in till mig och kramade mina axlar och sa plötsligt " Den fagre kisse Conny" . Jag bara gapade, "Vad sa du?????"

"Ja det låter som hon sjunger det på franska, Le fagre kisseconny". Ja, ja hum hum. Tråkigt har vi inte ihop i alla fall. Nu ska älskade maken spela boll och poker och jag ska jobba igen.

Visst minns jag!

Vintrarna i Sala. Ordentliga vintrar med massor av snö och kaaaaallt! Men skönt kallt, bara man klär sig ordentligt. Inte som här nere där det bara behöver vara en halv minusgrad och ändå fryser man som attan för att det blååååååser. Och denna attans vinden letar sig in under kläderna vad man än har på sig.

Min barndoms vintrar var långa och roliga. Vi åkte skridskor på bottenfrusen sjö eller åkte pulka och byggde snökojor. Roligast hade jag med ungarna på landet när vi flyttade ut till Viksberg. Fast somliga vars initialer är L och F kunde vara bra nedriga också mot små flickor.

Som en gång när jag skyndade mig genom skogen över bastuberget med skridskorna på fötterna(!) för att åka skridsko på F:s gärde och så var ingen där. För somliga hade ångrat sig och gått in i stället. Gissa om jag hade ont i fötterna.De var dessutom av plast som blev stenhårt i kylan. Skridskorna alltså, inte fötterna ha, ha.

Eller när jag trillade på vägen och L och F sa att aj aj aj har du fått vägsalt på händerna, vet du att det är frätande, det kan fräta bort köttet ända in på till benet och jag sprang därifrån i panik. Men i skogen, som var närmaste vägen hem, sprang jag på en älg och blev så skitskraj så jag sprang tillbaka igen och då hade jag glömt att mitt skinn höll på att frätas bort. Vilket det ju inte heller gjorde, såklart.

Sen kom man plötsligt till Helsingborg där det gick att åka rullskridsko på jullovet, endast iklädd en tröja som inte ens var speciellt tjock.

Jösses då

Jag hoppas då verkligen att jag aldrig blir världsberömd. Tänk att få se mig själv i Veckans Nu med papperstussar i näsan eller Napoleonhatt. Och till detta har någon kretiv skvaller-reporter hittat på någon otrolig historia i stil med att jag har drogproblem eller är manodepressiv och håller på att bli galen och har blivit inlagd på St Lars. Tror ni på allt ni läser om kändisar? Som detta.

Åh, Rolf!

Jag minns än idag hur du satt där vid köksbordet hemma på Wienergatan och botade paddor på löpande band. Det måste vi göra nästa gång du kommer. Jag blir ju alldeles tårögd.

Strax dax

Jaha, ja då var det strax dags att börja arbeta igen. Undrar jag om de har utsett nån välkomstkommité men det har de nog. Tårta och nykokt kaffe förväntar jag mig i alla fall. Och hurrarop!

Ja och för alla er som undrar. Sonen mår mycket bättre.

Fotografier

I några dagar har jag ägnat mig åt det tråkiga jobbet att sortera in åratal av fotografier i album. Tur att man har lite trevligt sällskap då. Lilla Essi har för övrigt haft lite ont i sin tass några dagar och varit lite hängig men nu är det bättre.

Fy skäms på er!

Här är så dåligt med besökare och ännu sämre med kommentarer så jag slutar snart blogga i ren protest!

Fint besök

Ja, det har jag haft idag. Titta så duktiga vi har varit! Och gott blev det.

Åh så vackert

En så vacker solnedgång det är idag. Ska strax ut på promenad.

Kära nån då

Vilket härligt humör jag var på i natt. Jag får väl be om ursäkt om jag varit för dryg. Idag är jag betydligt mer stillsam vill jag lova. He, he.

Å je grejt party i Harslöv

Klockan är nästan två på natta och jag och Togge har lämnat festen i Härslöv. Vi hade turen att få skjuts hem av underbara Fredrika och Mårten. Fredrika är en tjej som jag typ hann ta i hand på Togges och mitt bröllop. Helkul att få träffa henne på riktigt idag. En wunderbar och smart tjej som jag helst vill se mer av snarast. Ja, om hon står ut med mig såklart :)

Napoleon?

Naj, de e jo jau, Anna-Eva!

Gissa varför

Kan nån gissa varför min make kallar mig för Napoleon? Svaret kommer senare. Jag skulle säga att det är bara för att han själv är så vanvettigt lik Carl XII. Dumma Togge, här får du så du tiger! Jämför själva. Satan, vad det kliar i skallen!

Trevlig fredagskväll

I går var Togge och jag på teatern och såg Blackbird på Lillan. Det var en mycket sevärd pjäs med fantastiska skådespelarprestationer. Dessförinnan tog vi oss en bit mat på Haket i all enkelhet och därefter en kaffedrink på Teater Katten. Mycket trevligt. Idag väntar fest i Härslövs Folkets Hus. Det ska bli kul att återse lokalen där vi höll vår bröllopsfest.

Var är Kalle?

Jag tror nog Kalle dyker upp någonstans i helgen men då lär färgen snarare vara gyllenbrun och hans mage något knaprigare än vanligt.

Anna-Eva tycker till 070125

Av med kalsongerna för tusan! Eller åtminstone ta på rena.

Vem är det som bestämmer?

Ja tydligen är det inte jag. Esmeralda visar tydligt att nu får det vara slut på datasittandet. Först busade hon runt här och försökte tugga på datorn. När mobilen ringde låg den plötsligt under bordet. Sen lekte hon med mina räkningar. Och tillsist lade hon sig mitt emellan. Dags att göra nytta med andra ord.

Två galna ungdomar

Min son har hela veckan försökt komma in i en bra sömnrytm som innebär att somna på kvällen och vakna på morgonen. Under hans depression har han lyckats somna men sen vaknat och inte kunnat somna om. Det har slutat med att han sovit på dagen och varit vaken om nätterna. Så nu ska han hålla sig uppe i ett dygn för att försöka vända på det hela. Det roliga är att Hulda, hans kusin bestämt sig för samma sak. Hon kom hit i förmiddags med ögonen i kors men piggnade till efter ett tag och pratar nu oavbrutet. De ska färga Timpas hår och det är ett företag jag inte vill lägga mig i. Dessutom har hon handlat julklappar för att tillsammans med sin sambo fira jul för tredje gången den här säsongen. Nåja, jag önskar dem en god jul även denna gång.

Kattsnuva

Kattsnuva=rinnsnuva och då är den verkligen som vatten. Samtidigt killar det nåt förjordiskt i näsan och jag kan nysa 20 gånger i rad. Nu har jag det inte så här hela tiden men det är hemskt enervernade när det börjar. Då har jag kommit på att papperstussar i näsan är ett ypperligt hjälpmedel. Vad jag inte kan förstå är varför min man tycker så illa om det. Kan ni?

Jodå

Det är rätt tjusigt när det väl har landat men i år hade jag kunnat vara utan.

Blev ni lurade?

Ha, ha, ha i så fall. Så här ser jag ju ut :)

Bry er inte om ansiktsuttrycket nu. Det är frisyren jag vill visa upp. Fast den blev lite rufsig av peruken.

Älskade katt!

Jag vill jobba!!!

Aldrig i mina dagar att jag skulle vilja vara hemmafru. Fy attan! Jag längtar till jobbet. Jag till och med drömmer om jobbet.

I natt hade jag världens bisarraste dröm. Jag kom dit efter lång bortvaro och ingen hade tid med mig, ingen tog någon notis om mig alls och jag fick ingen rapport om någonting alls utom av Lisbeth som berättade att det låg en död människa på britsen i behandlingsrummet. Det fanns inte plats någon annanstans. Men han var i ordning och kunde skickas ner så fort anhöriga varit och tagit farväl. Jag tittade in och där låg en man med keps och badbyxor på britsen. Men jag tänkte ok, om Lisbeth var nöjd med det så..

Alla gick sedan hem. Och plötsligt var kroppen i behandlingsrummet borta. Jag hajade till men upptäckte sedan att mannen levde och satt i dagrummet. Jag råkade se baksidan på en av våra doktorer försvinna runt ett hörn och ropade dit honom. Han var närmast besvärad över det faktum att patienten plötsligt levde och var just inte till någon hjälp alls. Usch, usch, usch. Sen vaknade jag.

Det var då

Eva och jag någon gång 1981 eller 1982. Visst var vi rara?

Nybadad katt

Inte blev hon glad precis men tänk så mjuk och go´hon blir efteråt. Eftersom jag är allergisk mot katter får hon vänja sig vid ett bad då och då, det minskar mina besvär betydligt.

Frustrerad!

Jag bloggar av ren frustation. Visst vill jag min son väl, visst vill jag att han ska må bra men det är svårt att orka med, svårt att förstå hur han tänker. Ja svårt helt enkelt att vara hemma med honom dagarna i ända. Försök att förstå. Tänk er en jobbig tonåring som protesterar mot allt, skiter i allt. Inte kan hålla ordning, inte håller tider. Vill vända på dygnet osv. Tänk er en sådan tonåring med depression. Som inte orkar någonting. Han orkar knappt äta för tillfället och vill ingenting. Han vill absolut ingenting och skiter i precis allt. Nu har vi hjälp, det är skönt och han får medicin men den gör honom för tillfället ännu tröttare. Nu är han sjukskriven månaden ut och jag har tillfällig föräldrapenning. Jag har gjort upp ett schema som ska följas varje dag. Idag såg schemat ut så här:

Kl 9.00 gemensam frukost
9.30 tandborstning
9.45 gemensam promenad, göra nåt ute (idag innebar det att hämta hans trasiga
cykel som stått utanför matöppet i en månad)
10.20 dusch
10.30- vila/fri tid

Samt att varje kväll ser ut så här:

Kl 21.00 Datan stängs
Nervarvning
22.30 TV och lampor släckta

Det var inte mycket begärt men ändå gick det åt skogen. Inte ville han stiga upp kl 9 som inte sovit på hela natten. Nej han kunde faktiskt inte ens gå så trött han var. Det slutade med att han sov vidare men fick datan indragen. Klockan elva, ny väckning. 12 kom han upp. Kan inte äta. Vill ingenting. Han såg på TV. Vid 15 kom vi iväg och hämtade cykeln. Sen bjöd jag på utemat, dumt men då åt han i alla fall. Han kommer ut ur rummet då och då och kelar med katten. I morgon ska det gå bättre. Då ska han upp, då ska han jävlar i det duscha. På kvällarna mår han bättre, tills det blir dags att sova..

Det här är banne mig inte klokt!

Ser ni vad det är? Och detta kort är taget med mobilkameran idag den 15 januari. Jag bara ruskar på huvudet.

Före och efter

Jag låter bilderna tala för sig själva här:

En hyllning till Doris

Min bästis Eva betydde oerhört mycket för mig under mina tonår. Hon hade en helt annan familjesammansättning och en annan grundtrygghet än jag hade och hon hade sin farmor och farfar.

Evas farmor var en riktig sagofarmor med glittrande ögon och pärlvitt hår. Hon hette Doris och var gift med Ove som av någon anledning alltid kallades för Mandel. Jag som hade min farfar och min mormor på Gotland och på så sätt aldrig riktigt lärde känna dem tyckte mycket om att besöka Doris och Mandel. Vi var alltid hjärtligt välkomna och det bjöds alltid på något gott till fikat.

Men åren gick och Evas och mina vägar skildes åt. Eva flyttade till USA och vår kontakt blev väldigt sporadisk. En dag fick jag veta att Mandel gått bort men Doris var fortfarande pigg. En sommar, jag tror det var 1994, var Eva hemma på besök och jag blev bjuden på grillfest i hennes pappas koloni. Det var sista gången jag träffade Doris men jag har ofta hört mig för om hur det varit med henne.

Fortfarande när jag råkar åka förbi på N. Stenbocksgatan där Doris och Mandel bodde inbillar jag mig att allt fortfarande är som då och om jag går in i trappen och ringer på kommer Doris att öppna och bjuda på kaffe. I mitt hjärta kommer hon alltid att var urtypen för hur en riktig farmor ska vara. Doris somnade in den 2 december 2006, 96 år gammal.

Storm!

Idag tänker jag stanna inne och förbereda mig inför veckan som kommer. Jag tvivlar på att de närmaste veckorna kommer att bli så kul för mig nämligen. Men nu kan man ju inte ha det kul jämt har jag lärt mig. Istället tänker jag bänka mig i soffan och titta på den groteska filmen Brakfesten från 1973. Den handlar om ett gäng män som låser in sig i ett hus i Paris för att äta ihjäl sig. Det låter väl spännande?

Nyhet!

Jag har startat en receptblogg som kommer att fyllas på efter hand. Kika in och titta!

Esmeralda möter jätten Findus

Jag tänkte ta ut Essi på en liten promenad i koppel i det fina vädret. Det var en vecka sen sist. Vi kom ut på baksidan samtidigt som grannen släppte ut sin stoooora katt.Han sprang nyfiken fram till Essi som genast satte sig i försvar. Sen höll de på och granskade varandra, Essi hela tiden fientligt inställd medans den stora hanen, förmodligen kastrerad var lugn men nyfiken.Han blev nog lite rädd för henne och efter en stund placerade han sig på andra sidan staketet istället. Där stod de sen och blängde på varann. Esmeralda försökte göra en del utfall och Findus klev fram och nosade men sen gav jag upp.Trist om han skulle tröttna och klippa till henne plötsligt.

Ett rop på hjälp (skämt åsido)

Min man är en mycket effektiv person. Oftast lite för effektiv och har svårt att koppla av. Jag har kanske varit ledig en vardag och lämnat en tekopp, en assiett och lite bestick i diskhon efter mig. Genast när han kommer hem ställer han sig då och diskar upp. Då skäms jag och tycker att jag är världens slarva som inte gjort det själv. Han drar fram dammsugaren innan man hinner blinka och skurar av toaletten i en handvändning.

Detta ställer till lite problem för mig. En av orsakerna till detta är att jag varit van att klara mig själv i mitt tidigare liv. Jag är inte van vid att leva ihop med någon som förenklar tillvaron för mig och främst köket har varit lite heligt dessutom för mig som är kock. Jag är dock inte lika effektiv, jag tar god tid på mig innan jag gör något. Jag är lite lat, jag gillar att ligga på sofflocket och läsa en hel dag. När jag väl gör något däremot är jag mycket effektiv och är väldigt uthållig.

Förra året var, som många vet, inget riktigt bra år för mig. Jag mådde dåligt mer än halva året och Togge fick dra ett stort lass här i hemmet, ett alltför stort lass. Nu mår jag bra. Jag vill sätta igång med saker men då tar han arbetet ifrån mig!

När jag mådde dåligt kändes varje dag som att bestiga ett berg, jag tittade in i köksskåpen, såg hur rörigt där var och beklagade mig oj, oj , jag måste städa skåpen, jag måste skura spisen. Men som sagt, köket har varit min domän. När jag lagar mat, skapar jag, jag jobbar snabbt, jag är beroende av att var sak finns på sin plats så jag snabbt kan få tag på den.

Togge älskar mig, han vill mig väl och jag är så oerhört tacksam för att han finns. Han är verkligen världens underbaraste människa. När han städar skåpen åt mig är det för att göra mig glad men självklart också för att han tröttnar när jag går och ojar mig men aldrig får något gjort. Han vill ju inte ha röriga skåp för jämnan.

Men nu måste jag stjäla tillbaka mina revir igen!

Idag var jag ledig, jag sov till kvart i tolv fast var vaken några timmar på morgonen innan jag somnade om. Sen steg jag upp och duschade, tog hand om sista tvätten från gårdagen, bäddade, diskade, dammsög och tvättade golv. Sen tog jag bussen till stan, shoppade lite, gick på massage 1 timme, handlade, tog bussen hem och gjorde ett lass smörgåsar och dukade fram fika. Sen umgicks jag ett tag med svärmor och hennes man och min man och katten och min son. En rätt slapp dag.

Togges dag började med att stiga upp tio över sex och sedan jobbade han till klockan fyra. Då gick han och tränade. Sedan mötte han sin moder på stan och de promenerade tillsammans hem till oss, det tar ca en halvtimme.

Efter fikat, när svärmor åkt hem skulle han vila på soffan men det tog inte lång stund förrän han kom in i sovrummet istället där jag satt och bloggade. Där lade han sig på mage i sängen en stund, sedan ändrade han ställning och lade sig på rygg. Hela tiden viftade han på tårna eller gjorde något annat rastlöst. Sen började han skriva ner sitt tänkta blogginlägg på papper. Sen gick han ut ur sovrummet och slamrade med något. Därefter var datorn hans och jag såg på tv.

Jag gjorde i ordning varsin fruktskål och sen såg vi tv ihop. Sen lade jag disk i blöt och gick på toa. Då hör jag plötsligt hur mannen börjar diska min disk! Här har jag latat mig halva dagen och vill passa upp min make lite och han stjäl mitt jobb när jag vänder ryggen till. Men alltså, detta är faktiskt ett problem för mig, skratta ni, jag är allvarlig. Togge måste helt enkelt sluta upp att göra saker hela tiden och ge mig en chans. Älskling, låt mig få diska min disk i fred.

Jag har fyndat!

Jag var på väg till massage när jag plötsligt fick syn på röda prislappar inne på Werner & Werner, i knivskåpet. Slank in och kikade på mitt favoritmärke. Fyndade denna Sabatierkniv för 290 spänn! Den hade kostat 728 kr. Åh vad mycket jag ska skära med min nya kniv. Den är lite mindre och smidigare än den gamla av samma märke som också syns på bilden. Nu önskar jag mig bara en sån här också.

Trasiga paraplyer överallt!

Jag var på stan en sväng i dag i det ruskiga skånevädret, d v s blåsigt och regnigt och upptäckte nåt kul. Överallt låg trasiga paralyer eller så såg jag människor vars paraplyer vände sig ut och in i vinden. Det såg himla skojigt ut.

Essi fångar byte

Essi är för rolig. Varje morgon när jag ska in i duschen tar jag av mig trosorna och slänger dem lite snyggt i tvättkorgen. Där fångar nu Essi upp trosorna och springer i väg med dem i munnen. I kväll skulle jag demonstrera detta för Togge. Essi tog tag i de små byxorna i vanlig ordning och sprang i väg och försvann. En stund senare kommer Timpa ut från sitt rum. " Vad fan ska katten med dina trosor till? Nu ligger de mitt i min säng!" Ha, ha, ha hon är bara för läcker den lilla kattdamen.

Mr Muscle

Är det inte konstigt? Här har vi kvinnor städat och fejat i hemmet i tusentals år men när det kommer ett bra rengöringsmedel ska det ha ett mansnamn. Näe, det är för jäkligt tycker jag. Nu är visserligen min make bättre på att städa än jag men det är i det här hemmet det :)

Trettondagen

Helsingborgsfraktionen av familjen var bjudna till Lilian på middag idag. Hon bjöd på avocadosallad, porterstek med tillbehör samt apelsinris. Det var mycket gott och vi blev mätta och nöjda. Nu ska vi bara ta det lugnt här hemma i soffan resten av kvällen.Andra bloggar om: bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler

Eva Andersson!

Minns du den här?
Du brukade lyssna på den skivan när du och Per hyrde min lägenhet då när jag jobbade i Göteborg. Gud så nostalgisk jag blir. Det måste vara den annalkande fyrtioårsdagen..

Fredagsmys hos Malena

Först var det mys med mig Malena och ungarna. Sen blev det vuxenmys och då tillkom Isabelle. Vi drack lite vin och cider åt lite ost, kex, bröd, oliver och maaaassor med räkor. Gott och trevligt! Det blev med andra ord rätt sent i säng.

Jag har inte tid att blogga!

Gud så hemskt. Idag har jag varit på massage, det var inte dumt. Och så fikade jag hos min kära moder. Sen har jag jobbat och slitit hårt hela kvällen. Tills nu när jag kände mig alldeles tvungen att blogga innan jag går hem. Tjingeling.

Där borta!

Där borde jag ju ligga men det gör jag ju inte för jag sitter ju här.
Nej, jag tror nog jag stänger av datorn och killar Togge under fötterna lite istället. Natti, natti.

God afton

I kväll har jag varit tråkig. Jag kom hem från jobbet, lagade mat, rensade kattlådan och sa hej till sonen och kelade med katten. Sen sa jag hej till maken när han kom och kröp till kojs för att vila middag en stund.

Såklart skulle grannen börja borra då och en kollega ringde från jobb för att fråga om något men sen råkade jag slockna hårt och gott. Kanske berodde det på att jag testade om Tavegyl fungerade bra mot mina allergiska besvär också. Doktorn på jobbet sa att nackdelen med dessa var att man blev sömnig.

Därefter var jag tråkig fast Togge lockade upp mig med färsk ananas. Nu är jag såklart inte sömnig alls. Vad ska jag hitta på då? Jag har ett gäng olästa böcker men känner ingen lust att läsa för tillfället och på TV finns inget jag vill se. Det är bara att konstatera, jag är GNÄLLIG!

Lilla pappa

I går var det fjorton år sedan du dog och jag hade inte ett dugg tid att tänka på det. Men i kväll känner jag mig vemodig. Dumma död.

Gott nytt år!

Nu vågar jag äntligen skriva det här på bloggen.Det har varit lite oroligt i min själ sedan i går kväll. Kära sonen drog nämligen i väg till Eslöv för att träffa internetpolare på nyårsaftonskvällen och hördes sedan inte av förrän nästan ett dygn senare.Det låter kanske knäppt men killen är 180 cm lång och är inte precis korkad så det fanns ingen möjlighet för mig att hindra honom. Nu är han i alla fall hemma, välbehållen med ursäkten att mobilen laddat ur och ingen annan hade några pengar på sin.Dessutom hade han inte vaknat förrän kl 15. Men vad hjälper det när jag halvt oroat ihjäl mig och besvärat mina stackars kollegor som varit tvungna att stå ut med mig hela kvällen. Och inte vet jag hur jag ska bestraffa honom heller. Jävla älskade unge!