Konsten att slå i ett jordankare

Söndag morgon, enda lediga dagen tillsammans med min älskling den här veckan. Togge och jag skippade sovmorgonen och begav oss istället tidigt till lotten för att bygga uteplats. Jag hade planerat det hela väl och köpt sex jordankare, sex långa käppar och ett långt "vindskydd" av bambupinnar. Av detta kulle vi skapa en liten uteplats, en lövkoja, typ berså bland rosor,björk, syrén och hagtornsbuskar. Det var bara det att vi inte hade de rätta verktygen för att slå ner dessa jordankare.

Vi började glada i hågen med det första ankaret. Till vår hjälp hade vi en brädstump och en vanlig hammare. Det gick inte alls. Då tycket Togge att vi skulle gräva ett litet hål först för att så att säga bereda väg för ankaret. Fast vi hade inget att gräva med med oss hemifrån. Men Togge snokade lite hos vår granne och fann en gammal grep. Togge började med det första hålet. Först grävde han lite med grepen och sen petade han med en lång pinne. Jag fick överta grepen och skulle börja med nästa hål. Jag tog inte i särskilt hårt men plötsligt gick skaftet på grepen av och jag slog en volt i luften och landade snyggt på rygg utan att skada mig. Men skrek gjorde jag ju, av skratt. Togge frågade snällt vad fan jag höll på med.

Nåja, efter en stund dök vår snälla granne upp och lånade oss en slägga och ett spett. Självklart gick det genast bättre och Togge och jag kom på en fenomenal teknik som gick ut på att jag ställde mig på plankan över ankaret och balanserade medan han slog ner det mellan mina ben. Det fanns ju buskar och träd för mig att hålla mig i så det gick ganska bra balansmässigt, fast i björken fanns det pissmyror som bet sig fast i mina armar. Aj, aj.

Vi lyckades i alla fall slå ner alla sex jordankare och skapa vår lilla lövkoja. Det blev inget arkitektoniskt mästerverk men den lilla uteplatsen kommer säkerligen att fylla sin funktion. Nu är det bara att vänta på lediga dagar och ljumma sommarkvällar.